Jobs – klassisker från Leksand

I den lilla byn Västanvik utanför Leksand ligger ett riktigt paradis för textilintresserade. Här, i en verkstad vid Siljans strand, producerar Jobs Handtryck sina prunkande tyger fyllda av ängsblommor, frukter och rabarber. Tyger som i mer än åttio år haft en självklar plats i de svenska hemmen. Familjeföretaget grundades av Peer och Harriet Jobs år 1944 och många av tryckeriets numera klassiska mönster skapades av Peers systrar Lisbet och Gocken Jobs.

Lisbet Jobs var bara 23 år gammal när hon öppnade en egen keramikverkstad i Stockholm på 1930-talet. Inom några år hade hon etablerat sig som en av Sveriges mest kända keramiker och det var framför allt hennes blommiga och djärva dekorer som väckte uppmärksamhet. Keramiken såldes i den egna butiken på Norrlandsgatan. Lisbet stod som ägare men det var mamma Elisabeth som skötte om butiken där man också kunde hitta keramik av Gocken Jobs, systern Gitts konstvävar och Elisabets fria blomsterbroderier.

1939 bröt andra världskriget ut och det fick snart konsekvenser för verkstaden i Stockholm. Lisbet köpte nämligen många av sina glasyrer från ett tyskt företag men under krigsåren stoppades importen. Vid den här tiden hade lillebror Peer Jobs börjat intressera sig för tygtryck och bestämde sig för att överföra Gocken och Lisbets naturinspirerade dekorer till textil.

Tygtryck låg helt rätt i tiden. NK hade nyligen inrättat en textilkammare »för utvecklingen av en svensk textillinje« och Elsa Gullberg höll som bäst på att experimentera med filmtryck. Det var ett slags tygtryck som utfördes med hjälp av schabloner. Peer Jobs visste ännu inget om filmtryck men däremot blocktryck, och inspirerad av tidens nya mönstrade tyger satte han igång att trycka. Första försöken gjordes på golvet i systerns verkstad och Peer, som var självlärd, skar ut motiven i trä eller linoleum. Snart flyttades tryckeriet till vännen Edgar Lundstens lägenhet vid Mäster Samuelsgatan.

Handtryckeriets begynnelse

Gidlunds förlag gav i slutet av 1980-talet ut en bok om konstnärsfamiljen Jobs, skriven av Anne Marie Rådström. Där berättade Peer Jobs själv om handtryckeriets begynnelse. I ett av rummen i den lilla lägenheten byggde vännerna upp ett tre meter långt tryckbord med ett torksystem som gjorde det möjligt att trycka uppemot fyrtio meter tyg.

Färgerna de använde sig av krävde fixering i syror för att de rätta nyanserna skulle framträda, så i bordet fanns också ett inbyggt framkallningsbad fyllt av stinkande syror. Allt detta i en liten lägenhet som också skulle fungera som bostad. Efter en hel del experimenterande kunde de första blommiga Jobstygerna levereras till butiken på Norrlandsgatan, och 1941 visades fyra tryck upp på en utställning i Göteborg. När han inte arbetade i tryckeriet eller låg inkallad till militärtjänst, packade Peer sin väska full med varuprover och cyklade ut till kunderna för att ta emot beställningar.  Tryckeriverksamheten växte snabbt ur rummet på Mäster Samuelsgatan och Peer började planera för framtiden.

Tillsammans med hustrun Harriet, som målade tryckschabloner, bestämde han sig för att återvända till barndomens Dalarna och öppna Jobs Handtryck. Arkitektbröderna Erik och Tore Ahlsén fick i uppdrag att rita verkstaden i Västanvik, som kunde tas i bruk 1944. Året därpå invigdes en stor Jobsutställning på Nordiska Kompaniet i Stockholm, där familjens tryckta tyger, keramik, vävnader och broderier fyllde en hel våning i varuhuset. Utställningen, som fick namnet »När skönheten kom till byn«, ledde till att fler fick upp ögonen för Jobskonsten och de blommiga mönstren. Snart rullade beställningarna på tryckta tyger in.

Utbyggnad för att säkra framtiden

På 1960-talet gifte Peer om sig med textilläraren och konstnären Eva Jobs som kom att få en viktig roll i företaget. Förutom att rita många mönster skötte hon länge om butiken i Stockholm som öppnades på 70-talet. Efter att Peer Jobs gått bort 1989 var det Eva som ansvarade för tryckeriet i Västanvik.

Hon drev företaget ensam i tio år innan hon lämnade över stafettpinnen till sonen Jesper Jobs och hans hustru Åsa. De har nu drivit Jobs Handtryck tillsammans i lite drygt 25 år. Än i dag trycks tyger helt för hand på de två trettio meter långa tryckborden, i samma verkstad som för åttio år sedan. Det har aldrig varit aktuellt att flytta verksamheten, tvärtom. För några år sedan gjordes en utbyggnad på nära 200 kvadratmeter för att kunna ta emot och förvara större leveranser av tyg och färg, allt för att säkra framtiden för tryckeriet.

– Vi hoppas kunna finnas kvar här många årtionden till. Att vi ligger långt från händelsernas centrum ser vi som en stor tillgång. Vi gör vår egen sak, utan att snegla på trender eller mode, berättar Åsa Jobs som häpnar över att så många letar sig till tryckeriet varje år, trots att det ligger lite avsides.

De kommer för att handla i butiken eller se hur arbetet i tryckeriet går till.

– Handtrycket är en visuell upplevelse och de besökare som kommer på visning på tryckeriet säger nästan uteslutande att de inte kunde tro att det verkligen trycks för hand, så omsorgsfullt och långsamt. Det skapar en stor förståelse för produkterna och processen, säger Eva.

På Jobs trycks samma mönster år ut och år in och färgställningarna ändras inte för att passa in i rådande trender. När ett nytt mönster introduceras är det alltid med förhoppningen att det ska kunna tryckas under minst trettio år, helst ännu längre. Att ta fram ett nytt mönster är nämligen en tidskrävande process.

– Eftersom mönstren ritas helt för hand och schablonerna handmålas så är det för oss inte möjligt att jobba med trender, berättar Åsa och tillägger:

– Vi är helt enkelt alldeles för långsamma.

Äldsta mönstret ritades 1945 och yngsta 2006

Det äldsta mönstret som trycks i dag är Gocken Jobs Trollslända, det ritades till utställningen på NK 1945. Det yngsta trycket är en blomsterkrans som heter Skogsglänta, ritad av Eva Nordblom år 2006. Gemensamt för de flesta Jobsmönstren är de sprakande färgerna och naturmotiven. Åsa Jobs tror att mönstren fortfarande är populära tack vare att de är tidlösa och lätta att känna igen.

– För många känns de bekanta, man kanske inte vet precis var man sett dem, men många kommer hit med berättelser om att mormor eller mamma hade ett draperi eller gardiner som man minns från sin barndom. Under de drygt åttio år som handtrycket funnits har man stött på många utmaningar. Det kan bland annat handla om att säkra tillgången på råvaror.

– Eller till exempel möjligheten att få tag i svensk tillverkning av produkter som skor och väskor. Om det inte finns tillverkare inom landets gränser som har kompetens att sy så tvingas man att lyfta blicken, säger Åsa Jobs. I verkstadsbutiken säljs i dag såväl metervara som väskor, skor och inredningsdetaljer. Enligt Åsa är målet att använda sig av svenska tillverkare, de vill kunna behålla tillverkningen så nära sig som möjligt. Det är inte alltid en enkel uppgift, men som Åsa påpekar:

– Utmaningar är till för att överkommas och de håller oss på tårna.