Den verkliga Skandiaskandalen

Jag var på ett intressant boksläpp i tisdags, då Erik Nerep, professor i svensk och internationell handelsrätt på Handelshögskolan i Stockholm, presenterade sin nya bok: Lex Skandia: Om den verkliga Skandiaskandalen.

Boken handlar om härvan med bonusmiljoner till Skandiaanställda i ledande positioner, och om det juridiska och mediala efterspelet efter Skandias famösa presskonferens i januari 2003. Då utpekades koncernchefen Lars-Eric Petersson och ekonomidirektören Ulf Spång som skyldiga till att ha fört bolagsstyrelsen bakom ljuset i samband med att taken för bonussystemen Wealthbuilder och Sharetracker (ni minns) togs bort.

En förundersökning inleddes men rundades snabbt av mediedrevet som fällde sin dom över de utpekade, men friade styrelsen från dess ansvar. I den slutliga rättsliga prövningen frikändes dock Petersson och Spång på alla punkter och tilldömdes skadestånd från Skandia.

Den verkliga Skandiaskandalen är enligt Nerep dels att Skandias styrelse tilläts orkestrera en samstämmig mediekör för att mörka sitt eget ansvar, dels att journalistkåren villigt och okritiskt nappade på betet. När frågan slutligen avgjordes i domstol till de åklagades fördel var den mediala uppmärksamheten däremot minimal, och journalisternas självrannsakan obefintlig.  Bokreleasen i tisdags var välbesökt. Hur stor andel av de många inbjudna journalisterna var närvarande? Inte en enda.

Har då Nerep rätt i sin tolkning? Läs boken, döm själva…

Lästips: På uppdrag av Skandia har CfN även byggt www.skandiahistoria.se, baserad på Skandias faktiska arkiv. Där kan du läsa Skandias hela historia, både före och efter Old Mutual-åren.