Folkbildning på Ikeas folkhemsmuseum

När Ikea startade i mitten av 1950-talet var Sverige mitt uppe i en fantastisk utveckling. Bara några årtionden tidigare hade Sverige varit ett fattigt land. Trångboddheten var en av de värsta i Europa. Misären stor. Men i och med rekordåren efter andra världskriget fick svenskarna allt mer pengar i plånboken, fick större och bättre bostäder och kunde som sagt möblera dem. Med billiga möbler från Ikea. Det är i denna utveckling som Ikea säger sig ha sina rötter.

Ikea Museum – som namnet lyder – är inrymt i det allra första Ikea-varuhuset som stod färdigt 1958. Byggnaden i sig skulle kunna misstas för ett modernt konstmuseum. Den ursprungliga exteriören har återställts efter att varuhuset flyttade ut 2012. Numera pryder arkitekten Claes Knutson karaktäristiska V-formade betongpelare byggnadens långsida. Knutson ritade också Ikeas varuhus i Kungens Kurva och det i Göteborg.

Museets nedre plan ägnas till stora delar åt Sveriges utveckling ­ från fattigt land till framgångsland. Fattigdomen och hushållandet med resurser löper som en röd tråd, och skildras med interiörer och kuriosa hämtade från 1900-talets första halvsekel. Ikea kommer inte in i bilden förrän långt in i lokalen. I stället får besökarna en snabblektion i svensk historia. Uppbyggnaden av Per Albins folkhem får stort utrymme.

I slutet av denna exposé får vi stifta bekantskap med Ingvar Kamprad och hans affärsverksamheter. Hur han började i liten skala med att sälja alla möjliga pryttlar. Och många av dessa pryttlar, tillsammans med annan kuriosa från Kamprads tidiga år, får besökaren ta del av. Med bild och text beskrivs här också Kamprads relation till sin älskade farmor. Hon kom från Tyskland och var stor beundrare av Hitler. De kontakter och sympatier med den nysvenska rörelsen som Kamprad odlade i unga år, har han senare beskrivit som sitt livs största misstag.

När besökaren kommer till nästa våningsplan har Ikea etablerat sig. Och här handlar det bara om Ikea. Möbler, kataloger och formgivare får sitt beskärda utrymme. Allt är ordnat i kronologisk ordning, och vi får från början stifta bekantskap med 1950-talets inredningsstil.

Något som Kamprad trodde starkt på var tv:ns roll i hemmet. Han var så pass övertygad att han investerade stora belopp i en egen tv-fabrik. Detta skulle bli ytterligare ett exempel på ett misslyckande. Men å andra sidan fick han rätt på sitt sätt.

För oss som passerat det gyllene medelåldersstrecket blir det mycket igenkänning. Vem har inte haft Ikea-möbler i sin barnkammare, sitt tonårsrum eller första lägenhet? Och sedan fortsatt att möblera med inredning från det stora varuhuset.

Andra företeelser som köttbullarna, den billiga varmkorven och den praktiska blå kassen uppmärksammas också. Det är möjligt att det beror på artikelförfattarens ålder, men när utställningen kommer till 2000-talet känns den inte längre lika engagerande. Möblerna präglas inte längre lika mycket av tidsandan – tycks det åtminstone mig. Eller så är det tidsandan det är ”fel” på.

Längst bort på utställningens andra plan får vi återigen hälsa på hos Ingvar Kamprad. Här finns hans hemmakontor från bostaden i Schweiz utställt. Enligt uppgift på pricken så som det sett ut. Utställningen avslutas med en kort film, där regissören Colin Nutley gör sin tolkning av Kamprads vision: ”Att skapa en bättre vardag för de många människorna”. Jag väljer att inte kommentera denna film.

I museet ryms också rum för pedagogik. Barnen är en målgrupp museet vill ta extra hand om. Kunskaper om design, teknik och entreprenörskap är något som sitter i väggarna hos Ikea, och det vill man gärna dela med sig av. Att lära sig genom sina misstag, och vara kreativ i grupp, det är något Ikea vill förmedla.

Självklart hör det också en restaurang till museet, så man slipper gå därifrån utan de obligatoriska köttbullarna. Eftersom detta är ett lite finare etablissemang än den ordinära Ikea-restaurangen, finns här fem varianter av köttbullar (enbart ”bullar” dock). Kött, vego, kyckling, lax och italienska. De italienska rekommenderas varmt.

Sammanfattningsvis är Ikea Museum klart värt en omväg under sommarens bilturer.