Hur kan vi förstå vinst?

Ska samma förhållningssätt användas på alla verksamhetsområden?  Kan samma förutsättningar för vinstuttag gälla inom exempelvis tillverkningsindustrin, inom kulturella näringar och inom den privata vården?

För entreprenören och finansmannen Olof Stenhammar är vinst en nyckel till risktagande, och därmed till innovation. Samtidigt tror han att få entreprenörer drivs av förväntningar om jättevinster – i allmänhet är kreativitet i företagande snarare idéburen än vinstburen. Vinsten må vara ett mål men den är i första hand ett medel, en resurs som ger möjlighet att förverkliga idéer.

Daniel Suhonen, författare och företrädare för det fackliga idéinstitutet Katalys, inledde med att konstatera att kapitalismen fungerar – så länge den förstår att den är del av ett samhälle. Vinstuttaget i svenska företag har enligt Suhonen på fyra decennier gått från en fjärdedel till en tredjedel av omsättningen. Detta, menade han, har lett till stagnerad ekonomi snarare än tillväxt eftersom vinsterna inte i tillräckligt stor utsträckning återinvesteras. Detta är inte något som i längden gynnar det kapitalistiska systemet.

Linda Portnoff, forskare på Handelshögskolan i Stockholm och vd på intresseorganisationen Musiksverige, talar hellre om värdeskapande än om vinst. Vinst är, eller bör vara, ett medel, inte ett mål, menade även hon. Hon gav ett slående exempel: 2014 noterade Apple den största kvartalsvinsten någonsin i företagsvärlden, samtidigt som många musiker har det svårt. ”Men när jag ser min iPhone tänker jag: vad är den värd utan musik?” Vinstens värde ligger i det innehåll den möjliggör. Om vinsten stannar hos distributörerna och inte kommer de konstnärliga utövarna till del lär den knappast stimulera den kreativa verksamheten.

Marknadsekonomin i ett fritt samhälle ser inte ut på ett visst sätt vid alla tidpunkter i historien, påminde näringslivshistorikern Ronald Fagerfjäll. Därför har också vinst förståtts på olika sätt vid olika tider. Vinst är en utslagningsmekanism, den göder utveckling och ett livskraftigt näringsliv genom att de företag som inte ger vinst förr eller senare går under. Ett företag som inte växer, menar Fagerfjäll, är ett zombieföretag – varken levande eller dött.

Vinst behövs för att driva företag, det kunde panelen enas om. Men gynnar den i först hand utveckling eller leder den till ökade samhällsklyftor? För vilka mål ska vinsten vara medlet?

Inför denna bok har redaktören Karin Jansson Myhr på Centrum för Näringslivshistoria på nytt sökt upp de fyra debattörerna, och bett dem fördjupa sina resonemang från seminariet. Hon har även intervjuat forskarna professor Mats Larsson och docent Tom Petersson, båda vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet, för att få deras bild av vinstbegreppet och dess samhällsbetydelse. Den här boken samlar Karin Jansson Myhrs referat av dessa samtal i fem kapitel, vart och ett baserat på en intervju.

Bilden som framträder är inte enhetlig. Det råder visserligen samsyn om att vinst är en nödvändig faktor i företagande och att vinst historiskt spelat en viktig roll i den svenska modellen. Men åsikterna går isär när det gäller vilka faktorer som ska inbegripas i beräkningar av vinstuttag. Beroende på hur man räknar kan man därför komma fram till olika svar på frågan om vinstutdelningen generellt ökat eller varit tämligen stabil under modern tid. Det finns också en normativ skiljelinje som handlar om vilken roll statsmakten kan och bör ta i fråga om vinster. Ska staten verka stimulerande eller reglerande, eller ska den främst förhålla sig passiv?

Här ekar onekligen rösterna av Keynes och von Mises. Skiljelinjen gäller också om samma förhållningssätt ska appliceras på alla verksamhetsområden: kan samma förutsättningar för vinstuttag gälla inom exempelvis tillverkningsindustrin, inom kulturella näringar och inom den privata vården? Dessa frågor har inga enkla svar, som de olika perspektiven som ryms i boken illustrerar.