Lundhags – vattentät affärsidé

Det började i riktigt liten skala för drygt 90 år sedan, 1932. Jonas Persson, senare Lundhag, beslöt sig, blott sexton år gammal, för att starta eget skomakeri. Skomakaryrket hade funnits i släkten i generationer, berättar hans sonson Mats Håkan Lundhag.

– Så på sätt och och vis kan man väl säga att företaget är ännu äldre, säger han och konstaterar med ett leende att ju äldre hans farfar blev, desto fler skomakare bakåt i tiden mindes han.

Men farfar Jonas hade uppenbarligen större visioner än att bli kvar i familjeskomakeriet hemma i Hallom och ägna livet åt att sula, pligga, bottna och lästa grannarnas skor. Enligt historien ville han ta fram de ultimata vandringsskorna.

Sådana som skulle klara strapatser i fjällen, lika väl som på myren, och som skulle hålla en livstid. Så han drog några mil norrut, till Frösön, hyrde en lokal och startade eget, nu under sitt nya namn. Och så började han tillverka kängor, till att börja med för hand.

– Folk kallade honom kotknackare, säger Mats Håkan Lundhag.

Så småningom var det dags att utvidga. Jonas Lundhag fick möjlighet att öppna en lite större skomakarverkstad i Torvalla utanför Östersund. Nu började det även komma in specialbeställningar, bland annat backhoppar- och slalomskor till de tävlingsskidåkare som fanns i trakten, berättar Mats Håkan Lundhag.

Snart fick Jonas Lundhag upp ögonen för att många av hans kunder hade ryggproblem. Han började tillverka måttanpassade hålfotsinlägg och andra hjälpmedel, gick ett par kurser i ortopedi och började därefter erbjuda behandling.

Skor mer tåliga mot fukt

På 1940- och 50-talen, parallellt med att företaget fick en allt större kundkrets, fortsatte Jonas Lundhag att utveckla sina kängor. Framför allt strävade han efter att göra dem vattentäta. För hur bra läder än är som skomaterial så håller det inte så bra mot väta.

Jonas Lundhag och hans medarbetare utvecklade till att börja med ett eget skovax. Det gjorde skorna mer tåliga mot fukt, men den som traskade länge i våtmarker blev ändå till slut blöt om fötterna.

Slutligen hittades en lösning, samtidigt som flera internationella företag gjorde samma upptäckt: en speciell gummiblandning som värms i ugn utvecklar små bubblor, vilket gör materialet både lätt och isolerande.

Nästa utmaning blev att applicera cellgummit, som det kom att kallas, på skorna, och i mitten av 60-talet kunde Lundhags sälja sina första vattentäta skor, de så kallade skalkängorna. Detta var sannolikt förklaringen till att Lundhags lyckades överleva i en tid då billiga gummistövlar hade börjat säljas i stor skala, vilket fick flera andra kängproducenter att kasta in handduken.

Parallellt med utvecklandet av skalkängan fortsatte Jonas Lundhag med sin ortopediska verksamhet.

– Han stod på mässan Expo Norr varje vår och demonstrerade skoinlägg. Just den delen av hans kunskap har varit väldigt viktig för att företaget ska utvecklas och överleva, säger Mats Håkan Lundhag.

Flyttade in i större lokal

I början av 1970-talet hade man växt ur lokalerna i Torvalla. Lundhags ansökte hos kommunen om att få utvidga, men fick nej. Jonas, hans dotter Kerstin och sonen Jan, som nu arbetade i företaget, började se sig om efter andra orter att etablera en riktig fabrik på. Valet föll på Järpen, där kommunen erbjöd en 450 kvadratmeter stor industrilokal.

Där fanns dessutom arbetskraft att tillgå – många Järpenbor som tidigare jobbpendlat de åtta milen till Östersund kunde nu slippa det. Att Järpenborna snart verkligen började måna om fabriken skulle en dag visa sig på ett mycket konkret vis – vi kommer dit.

En annan gynnsam faktor var närheten till Årefjällen och Norge, och att fabriken låg – och fortfarande ligger – alldeles intill E14, som leder dit. Detta gjorde att Lundhags öppnade en fabriksbutik.

Några år efter flytten till Järpen tog Jan Lundhag över som vd efter sin far. En av hans grundläggande idéer var, att bygden var en förutsättning för företaget och vice versa. I en intervju som citeras på Lundhags hemsida förklarar han att han helst anställer ungdomar, eftersom det är viktigt att de blir kvar i trakten och eftersom »det är från dem nya impulser kommer«. Även Jans yngre bror Pär hade nu börjat arbeta i företaget.

En av hans grundläggande idéer var att bygden var en förutsättning för företaget och vice versa.

Sortimentet utökades och fabriken brann

Det var på 1990-talet som Lundhags började expandera även vad gällde sortiment. Det började med att företaget 1994 köpte upp Almgrens och började saluföra deras långfärdsskridskor. Nästa steg blev att anställa resande säljare och ta upp agenturer av olika slag.

– Men ett problem med agenturer kan ju bli att det egna företaget kommer lite i skymundan. Så efter ett tag såg vi att det var bättre att satsa på vårt eget varumärke. Vi hade ju skorna som en kvalitetsgarant.

»Vi«, säger Mats Håkan Lundhag, för vid det här laget arbetade även han och hans bror Jan-Anders i företaget.

En lördagsmorgon i februari 1998 gick fabrikens brandlarm. Mats Håkan minns hur han och hans farbror Pär, som var kvar i Järpen, medan många av de andra i företagsledningen befann sig på en mässa i Stockholm, såg lågorna slå upp ur fabrikens tak och insåg att byggnaden var utom räddning. Några timmar senare återstod bara förkolnade rester av byggnader, inventarier, lager och maskiner.

Lyckligtvis hade företaget en bra brandskyddsstrategi – såväl samtliga läster, mallar till skomodeller som backup till affärssystemet förvarades på annat håll. Fabriken var också välförsäkrad. Bara några veckor efter eldsvådan var produktionen igång igen, i provisoriska lokaler, mycket tack vare att Järpenbor ställde upp och hjälpte till på olika vis.

Ny fabrik byggdes upp

Exakt halvannat år senare stod en ny fabriksbyggnad klar. Det är i den vi befinner oss nu. Mats Håkan Lundhag sveper med armen mot butikslokalen, där friluftskläder och ryggsäckar samsas om utrymmet med kängor och långfärdsskridskor.

– Förut var nästan allt det där skomakeri.

Ja, med åren har fabriksdelen successivt bantats ner, i takt med att större delen av skoproduktionen utlokaliserats till Portugal, där Lundhags sedan början av 2000-talet samarbetar med ett familjeföretag.

2007 sålde familjen Lundhag företaget och några år senare flyttade administrationen och delar av utvecklingsdelen från Järpen till Stockholm. I ungefär samma veva började Lundhags utveckla ett eget kläd- och ryggsäckssortiment. Också dessa produkter tillverkas i fabriker utomlands.

Hållbarhet i ordets ursprungliga bemärkelse var ju en av grundpelarna i Jonas Lundhags ursprungliga idéer. Nu för tiden erbjuder Lundhags faktiskt livstidsgaranti på sina kängor. Här kommer den del av skomakeriet som ännu finns kvar här i Järpen in i bilden.

Inne i det skomakeri som fortfarande finns kvar i lokalerna i Järpen, står Urban Eriksson och drämmer en klubba med full kraft mot en Lundhagskänga fäst med sulan uppåt i ett städ. Skon av årgång 1998 har lämnats in till skomakeriet för omsulning.

Numera ägnar sig han och de tre andra skomakarna här, i första hand åt renoveringar och ändringar. Det kan, utöver sulbyten, handla om att lästa ut för trånga skor, laga trasiga sömmar, byta ut gamla plösar eller till och med byta hela bottnar, till fortfarande fungerande kängskaft.

Men de tillverkar fortfarande kängor också. Dels förekommer det att kunder beställer enstaka par, dels används överblivet material till att skapa mindre kollektioner, som säljs i fabriksbutiken.

De senaste decennierna har Lundhags nämligen satsat på att även erbjuda hållbarhet i dess nuvarande, vidare betydelse genom att använda återvunnet material och sådant med så låg miljöpåverkan som möjligt, enligt Mats Håkan Lundhag.

– Vårt mål är att bli CO2-neutrala så snart som möjligt.