Så blev Ericsson en svensk ikon i blåsväder

Började på köksbordet

Allt började mycket blygsamt för 140 år sedan, i ett litet kök på Drottninggatan 15 i Stockholm. Lars Magnus Ericsson hade startat firma, en finmekanisk verkstad som reparerade till exempel telegrafer, som han tidigare hade jobbat med.

Skulle reparera en telefon…

Telefonen var ännu inte presenterad i Sverige när Ericsson drog igång sin lilla verkstad. Ganska snabbt flyttade Ericsson till Jakobsbergsgatan och därifrån till Biblioteksgatan där LM Ericsson låg i flera år fram till 1883. Banbrytande blev att en kund 1878 kom in med en trasig Bell-telefon, som Ericsson studerade och reparerade. Lite senare samma år kom hans egna telefoner, först väldigt snarlika Bell’s telefoner. Men han förbättrade Ericssons telefoner som blev kända som minst lika bra.

1878 var också året då Lars Magnus gifte sig med Hilda Simonsson, då endast 17 år gammal. Hon blev viktig i företaget. När Lars Magnus gjorde långa utlandsresor höll de kontakt genom flitigt brevskrivande och Hilda agerade som platschef i Stockholm.

Genombrott i Gävle

Expansionen låg om hörnet. 1881 fick Lars Magnus Ericsson en order att bygga en stor telefonanläggning i Gävle, ett genombrott som visade att han kunde leverera hela system.

Snart fick också LM Ericsson order från det 1883 nybildade Stockholms allmänna telefonaktiebolag där Henrik Thore Cedergren sedan blev partner till Lars Magnus Ericsson: De hade varsin firma, men Cedergren stod för drift och Ericsson för hårdvara fram till 1896.

Stockholms allmänna telefonaktiebolag nekades att köpa telefoner av Bell-bolaget som också var operatör, vilket spelade Ericsson i händerna.

Fick Ryssland som kund

1900 blev ett avgörande år: Cedergren vann en koncession för telefondrift i både Warszawa och Moskva med Ericsson som leverantör. För att klara leveransen var Cedergren tvungen att gå till Ericsson. I och med detta tog Ericsson över Cedergrens fabrik i Stockholm, och det var åter harmoni mellan bolagen. Ericsson var alltså tidigt internationellt.

Affärerna var så stora att de kan kallas globala. Faktum är att Ericsson fanns redan på 1890-talet i Australien och Sydafrika.

1900 blev också året då Lars Magnus bestämde sig för att lämna sitt verk. Efter några år hade han också sålt alla sina aktier i bolaget.

Blev snabbt globalt

Att vara global innebar också risker. Ericsson hade produktion i en fabrik i S:t Petersburg, förutom de stora driftsbolaget i Moskva, när ett kraftigt avbräck kom med ryska revolutionen. Alltihop förstatligades när tsarens störtas och Sovjet tar vid.

Trots tidens oroligheter fortsatte expansionen mer lyckosamt i andra länder, som i Mexiko och Argentina där man också etablerade sig redan på tidigt 1900-tal.

Ericsson fanns överallt i vardagen

Under 30-talet får Ericsson en bredare verksamhet. Man är stora inte bara på telefoner, utan även på sådant som stämpelklockor till fabrikerna, brandlarm och lås. En period är man även telefonoperatör, eftersom driftsbolaget har fusionerats.