Sveriges mest avskydda bok

Idag finns det få begränsningar för den som vill köpa alkohol på Systembolaget. Annat var det förr då allt du köpte bokfördes i den hett omdebatterade motboken.

En text om:

Systembolaget

Texten baseras på texter av Nils Johan Tjärnlund från Systembolagets historiska sajt.

1913 grundas AB Stockholmssystemet med Ivan Bratt som vd och den 26 februari året därpå införs det så kallade Brattsystemet som innebar motbokstvång med individuell ransonering. Det dröjde inte länge förrän även de privata vinhandlarna fick motböcker och ett måltidstvång – för att få sprit måste du beställa mat – infördes på restauranger i Stockholm. Motboken var ett häfte i vilken man fick stämplar när man hämtade ut sin ranson för att på så sätt bevaka och kontrollera alkoholkonsumtionen hos medborgarna.

Två motböcker ur Systembolagets historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Under första världskriget drabbades Sverige av varubrist vilket ledde till att den potatis och spannmål som annars gick till att göra brännvin behövdes för kosthållningen. I förlängningen leder det till att man 1916 och 1919 inför obligatorisk motbok och kontroll för hela Sverige. 1922 genomförs även en folkomröstning om att ett alkoholförbud. Med en lite marginal vann nej-sidan 51 mot 49.

Motboken var illa omtyckt och en grogrund för spioneri och angiveri. Det gällde att sköta sig för att få sin ransonering. Ofta spelade inkomst, position och förmögenhet in där unga, arbetslösa och ogifta män sällan kom i fråga. Det var ovanligt att kvinnor fick egna motböcker, oavsett civilstånd, och om de fick det så var det för en liten ranson. Den vanligaste ransonen var på 3 liter per månad för en arbetande man, 4 för en direktör och endast en halvliter per kvartal för en kvinna. Försäljningen skedde litervis.

Fram till motbokens avskaffande 1955 var den mycket omdebatterad – många såg den som ett medborgarbevis samtidigt som den orsakade stora mängder av blanketter och ansökningar som fyllde arkivskåp och skapade långa kötider. Dessutom visade det sig i en utredning av Nykterhetsrörelsen att den stora majoritet av fylleribrott begicks av personer utanför systemet – det vill säga de som inte ens hade en motbok. Hembränning och handel på en svart marknad blev utbredd. Man såg helt enkelt motboken som ett slöseri med såväl tid som pengar.