Familjen Wagner – företagande sedan 1882

Är man i den bayerska små­staden Bayreuth under Wagner­fest­spelen går det inte att undvika namnets makt. Richard Wagner och hans familj har gett namn åt gator och i ledningen för fest­spelen står återigen en stark kvinna, Katarina barn­barnsbarn till mästaren.

Nu utgör familjen Wagner en av de bråkigaste i sitt slag. Konflikterna (som ibland antar formen av tysk stats­angelägenhet) har frodats genom generationerna och fädernas gärningar går igen i konflikter bland dagens släktingar.

Anfadern, Richard själv, är en av historiens mest omskrivna personligheter – eller varu­märke om så vill. Han var ett födgeni – allt­som­oftast med andras pengar och hans operor spelas så gott som varje kväll någonstans bland världens alla opera­hus.

Inspelningarna går inte att räkna, Wagner­fansen är organiserade som få och ett besök på fest­spelen utgör en näst­intill religiös handling. Värdet på allt som omsätts i denna globala ”Wagner­industrin” går att räkna i miljarder – årligen.

Läs också: Flygel med anor & unik klang

Egentligen en drömsits för en varu­märkes­ansvarig, om det inte vore anti­semitismen och vurmen för Adolf Hitler som präglar historien. Den går igen från Wagners egna skrifter, änkan Cosimas regim efter hans död och vidare med sonen och hans hustru Wini­freds devota hyllningar till Hitler.

Vad gör man med en sådan historia? Ja nu har ”familje­företaget” Wagner aldrig brytt sig om PR – ”affären” har så att säga rullat på. Man lever gott på att mästarens musik tar udden av det mesta av kritiken. Den som sugs in i Wagner­musiken kommer sällan loss ur den (under­tecknad är exempel på detta).

Men ändå, på senare år har man börjat göra saker rätt, man följer skol­boken för hur man skall hantera sin historia. Kanske också ett resultat av att många tyska företag tvingats ta ställning till sin bruna historia. Den nya generationen med Katarina Wagner i spetsen måste också möta ett allt större inflytande från externa intressenter.

Man har börjat öppna arkiven, och börja nämna saker vid sitt rätta namn. Det har förresten sina sidor att vara dotter till Wolfgang, mästarens sonson. Nyligen återfanns ett par rullar nitrat­film där pappa Wolfgang filmat Hitler alldeles privat – som en vänlig medel­ålders man i familjens sköte – Bayerska stats­arkivet har förstås identifierat filmerna som ett spräng­stoff och tillåter än så länge endast visningar för initierade forskare.

Det nya museet som byggts i anslutning till mästarens hus Wahnfried, är en av arenorna där man gör upp med sin historia. Anti­semitismen är inte längre den vita elefanten i rummet utan nämns vid namn på dokumentär­filmer, i utställningar och i nyare böcker.

Familjen Wagner har på så sätt följt samma steniga väg som många företag; med för­trängning, upp­flammande konflikter, kritik utifrån och så småningom anammande av fakta och slutligen en berättelse som accepterar att historien aldrig är linjär, istället är den fylld av obekväma sanningar som man inte kan runda för evigt.

Och det kan ju vara något för vilket företag som helst att lära sig av.

Läs också: Sveriges första musikexport