Léonie Geisendorf (1914-2016)

Efter att ha studerat vid Eidgenössische Technische Hochschule Zürich mellan 1933-1938 då hon praktiserade hos den funktionalistiska arkitekten le Corbusier, kom Geisendorf, då fortfarande under namnet Kaplan, till Sverige och Stockholm. Här fick hon anställning hos Kooperativa förbundets arkitektkontor samt hos Sven Ivar Lind och Paul Hedqvist. År 1940 blir hon Léonie Geisendorf efter giftermål med studiekamraten Charles-Edourad Geisendorf. Mellan 1944-1950 studerade hon på Konsthögskolans arkitekturskola.

1950 startade paret Geisendorf sin egen arkitektbyrå (L & C.E. Geisendorf) och tillsammans ritade de Vill Ranängen i Djursholm och villaområdet Riksrådsvägen i Skarpnäck.

Trots att Geisendorf var framstående och vann ett flertal arkitekttävlingar (bland annat för Riksbankshuset tillsammans med internationella arkitekter som Ralp Erskine och Anders Tengbom), så finns det endast ett fåtal byggnader i Stockholm av henne. Det mest kända är förmodligen just S:t Görans gymnasium från 1960. Byggnaden är typisk för Geisendorf som inspirerad av sin läromästare le Corbusier och den sena modernismens ideal med verk i råa material och konstruktioner i obehandlad betong. Detsamma gäller studenthuset Fyrtalet i kvarteret Rio på Gärdet. Åren 1966-1970 byggs även den privata bostaden Vill Delin i Djursholm. Från 1995 fram till sin död var Geisendorf hedersdoktor vid Arkitekturskolan på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.

I en nordisk designtävling för ett nytt Riksdagshus för Helgelandsholmen i Stockholm 1971 ritade Léonie Geisendorf ”Upp i vind”, en komplett nybyggnad som starkt kontrasterade mot de traditionella byggnaderna runtomkring, som det kungliga slottet. Flera pyramidformade byggnadskroppar innehöll kontor, samlingssalar och plenisalen, allt omgivet av vatten. Dock vann inte Geisendorf men till utställningen ”Upp i vind” på Design- och Arkitekturcentrum 2014 gjorde Wingårdhs arkitektkontor ett montage som visade hur det hade kunnat se ut om Geisendorfs idé hade genomförts.