Export­engagemang på hög nivå

Efter flera decennier av fri­handel fick Sverige under senare hälften av 1800-talet skydds­tullar på industri- och jord­bruks­produkter. Landet drabbades av djup kris. Folk­för­sörjningen var i fara. 1887 väcktes idén om att bilda Sveriges Allmänna Export­förening med syfte att ”genom lämpliga an­ordningar i Sverige och i ut­landet bereda sina medlemmar nya eller ökade till­fällen till afsättning af inhemska produkter och industrialster”.

Läs också: För näringslivet – i tiden

1 000 företag och enskilda personer inbjöds till medlemskap. Överst bland uppropets under­tecknare stod kron­prins Gustaf, den blivande kung Gustaf V, följd av en rad prominenta företags­ledare och diplomater. Henrik Åkerman, Sveriges minister i Wien, och kronprins Gustaf betraktas som Export­föreningens ”egentliga upp­hovsmän och skapare”.

Man fick 250 napp, varav några var direkt entusiastiska. ”Då en ökad export av svenska lant­manna­produkter, industri- och närings­alster torde vara den enda väg som säkert leder till förbättrad ekonomisk ställning för ett land, så beder jag att få hälsa den nya föreningen välkommen” förklarade till exempel bränn­vins­kungen L O Smith.

Läs också: L.O. Smith – affärsman och geni

De mera tveksamma ifrågasatte vad man skulle ha export­föreningen till då det inte fanns något till­gängligt att exportera. Sedan kronprins Gustaf till­skrivit Kungl. Maj:t om problematisk ekonomi sköt regeringen till av allmänna medel. Kung Oscar II satsade 1 000 kr och kron­prinsen 500. Kron­prinsen blev heders­ordförande och kvarstod på posten till dess han 1907 besteg tronen.

Export­föreningen blev en betydelse­full samhälls­aktör och Gustav V förblev föreningens beskyddare fram till sitt från­fälle 1950. Föreningen skulle initialt syssla med informations­verksamhet, bygga upp export­lager och ett inter­nationellt nätverk av handels­agenter.

Informations­verksamheten byggdes successivt ut och förändrades till att på 1970-talet syssla med affärs­förmedling mellan köpare och säljare av svenska export­produkter.

Läs också: Förlaget och prinsen

1937 påpekade kron­prins Gustaf Adolf, som var heders­ordförande, att Sverige vid föreningens till­komst varit ett jämförelsevis isolerat land. Och att ”…nu är i det livligaste handels­utbyte med länder jorden runt. Exporten har under de senaste 50 åren utvecklats på ett sätt som jag förmodar att de män vilka tog initiativet till föreningen aldrig i sina vildaste drömmar kunde ana. Sverige har i själva verket blivit ett av de mera export­betonade länderna i hela världen”.

Staten ökade sitt intresse för export­stöd och vid halvårs­skiftet 1972 bildades Sveriges Exportråd som gemensam organisation för stat och näringsliv.Export­föreningen fick en ny roll som närings­livets aktiva hälfte­nägare och bevakare av stats­maktens handels­främjande åtgärder.

2006 framhöll då­varande ordföranden Dag Klackenberg, Svensk Handel, den styrka som låg i styrelse­representation från Svenskt Närings­liv, Svensk Handel, Företagarna, LRF, Sveriges Försäkrings­förbund och Chamber Trade Sweden. I dag ligger det export­främjande uppdraget på Business Sweden.

Läs också: Svensk vattenkraft i Riga