Hurra för det jubileet!

150 år är en aktningsvärd ålder. I synnerhet om man uträttat så mycket gott som just näringsfriheten har gjort. Men låt oss inte falla i den nymoderata fällan och enkom beskriva de godaeffekterna av friheten utan framhålla att friheter har ett värde i sig. De syftar till sig själva.

När perestrojkan sakta lossade kommunismens hårda bojor i Sovjetunionen berättas det hur människor spontant började sälja vad de hade i sina förråd eller kunde locka fram på sina små trädgårdslotter. Rätten att få avyttra vad man skapat eller förädlat, ta betalt och skaka hand, var en befrielse.

Det du själv skapar, det som kommer av tankens eller kroppens kraft, kan inte tillhöra någon annan än dig själv.

Motsatsen är motbjudande. När överheten har rätt till frukten av vårt arbete tar den vad den kommer åt. Själva sitter vi med en evig skuld att leverera vad vi förmår.

Näringsfrihet handlar om rätten att äga vad vi av egen kraft skapar och därför ha rätt att avyttra, sälja eller ge bort till dem som önskar eller behöver.

Inte bara är det en del av att vara människa, det skapar också välstånd för fler. Det närmast mirakulösa att vi människor kompletterar varandra med våra olika talanger och egenheter gör att vi fungerar bäst under frihet. När var och en får komma till sin rätt på sina villkor, blir världen rikare. I flera bemärkelser.