Lucka 13: Dörrar och byggmoduler

1942 inrättades Kommittén för Bygg­standardiseringen (BST) genom ett anslag på 50 000 kr från Sveriges riksdag. Kommittén var en sektion i SIS och skulle bidra till ökad rationalisering i bygg­branschen. I juni 1943 publicerade SIS två standarder utarbetade av BST (SIS 608712 och SIS 608714), för släta inner- respektive tambur­dörrar. Standarderna angav dörrkarmars mått och angivna placeringar av lås och gångjärn – och i fallet tambur­dörrar även brev­inkastets placering.

Prefabricerade byggelement hade förekommit i Sverige åtminstone sedan 1930-talet, men tillverkare byggde vanligtvis enligt sina egen­bestämda mått, med följden att elementen inte var universellt användbara för alla i branschen. En modul­samordning var en förutsättning för en verklig bygg­industrialisering och i slutet av 1940- och början av 1950-talet började systemet vinna mark i Europa. I Sverige kom den första modul­standarden 1952.

De nordiska ländernas respektive modul­standarder harmoniserades i början av 1960-talet, ett resultat av ett samarbete mellan ländernas respektive standardiserings­organ. Utöver de uppenbara fördelar modul­samordningen gav – vid såväl projekterings­arbete och kontakt med leverantörer som vid byggnads­arbeten – torde det nordiska samarbetet även haft som syfte att stimulera en gemensam nordisk marknad för byggnads­varor.

1965, året för starten på miljon­programmet, uppstod behovet av snävare standarder för att kunna fullfölja målet som var en miljon bostäder på tio år. SIS 05 01 02 bestämde måtten för våningshöjd till två: 2,7 och 2,8 meter (eller 27 och 28 M). Standard för stommarnas mått sattes till 0,3 meter (eller 3 M). Miljon­programmet kunde genomföras och bebyggelsen uppförd mellan åren 1965 och 1974 står för ungefär en femtedel av dagens bostäder i Sverige.

Läs också: 100 år av standarder – dörrar och byggmoduler