Lucka 20: Trepunktsbältet

Historien om trepunktsbältets tillkomst är ett fall av att en framgång ibland kräver flera utvecklingssteg – och flera innovatörer. Utvecklingen från ursprunglig idé till det bälte vi använder idag var i själva verket en process där både Sverige och USA satt i framsätet.

Startskottet anses i allmänhet ha kommit 1951 då amerikanerna Roger W Griswold och Hugh De Haven ansökte om patentet ”Combination Shoulder and Lap Safety Belts”. Precis som med moderna säkerhetsbälten hade Griswold och De Havens variant tre förankringspunkter, en på vardera sida av midjan och en vid ena axeln. Spännet var dock placerat mitt på midjan och inte på sidan av sätet. Den amerikanska bilindustrin förhöll sig till en början kallsinnig till den nya innovationen.

Idén letade sig så småningom till Sverige genom att energibolaget Vattenfalls ingenjörer Bengt Odelgard och Per-Olof Weman fick i uppdrag att utveckla ett säkrare bilbälte än de befintliga. Genom att studera utvecklingsarbetet i USA och göra egna krocktester utvecklade de en egen variant, ”Säkerhetsbälte typ Vattenfall”, som med start 1956 monterades i företagets 1 500 tjänstebilar och därefter även började saluföras till privatpersoner.

Idén omfamnades sedan av biltillverkaren Volvo, där bältet fick sitt moderna utförande under ledning av förste säkerhetsingenjör Nils Bohlin. En av många nyheter med Bohlins uppdaterade variant var användbarheten: nu kunde bältet enkelt sättas fast med en hand. 1958 fick han patent på sin variant av trepunktsbältet och från och med året därpå var det standardutrustning i alla nya Volvobilar.

1967 utfärdade Sveriges Standardiseringskommission den första svenska standarden rörande bilbälten, SMS 2470 som gällde placeringen av säkerhetsbältets fästpunkter. Två år senare kom SMS 2471, en standard för hållfasthet och test av densamma.

Säkerhetsbältet omfamnades internationellt under 1970-talet och användningen blev lagstadgad i många länder, däribland Spanien, Frankrike, Australien och Nya Zeeland. I Sverige kom lagstiftningen på plats 1975, vilket brukar ses som ett märkesår för svensk trafiksäkerhet. Från och med 1986 krävdes bälte för vuxna även i baksätet, och två år senare även för barn.

Läs också: 100 år av standarder – trepunktsbältet