Storstrejken – fack och arbetsgivare i en första konflikt 1909

1. PROBLEMET
Under 1908 började en lång arbets­marknads­konflikt mellan arbets­givarnas organisation Svenska arbetsgivar­föreningen, SAF (grundat 1902) och facken, fram­för­allt Lands­organisationen LO (grundat 1898). SAF försökte på grund av rådande låg­konjunktur få facket att gå med på löne­sänkningar. Det skulle enligt dem ha räddat såväl arbeten som arbets­platser. Facken vägrade. Bara två år tidigare hade SAF accepterat arbetarnas rätt att organisera sig.

2. SAF AGERAR
1909 accelererade problemen och vid sommarens mitt stängdes 80 000 arbetare inom textil-, pappers- och såg­verks­industrin ute från sina arbets­platser i så kallade lock­outer.

3. FACKETS REAKTION
Facken kontrade med att den 4 augusti utlysa en stor­strejk där som mest 300 000 personer var uttagna i konflikten – över hela landet samlades strejkande arbetare på möten. Solidaritet var arbetarnas tyngsta vapen. Även typograf­förbundet, som inte var kopplat till LO, började den 9:e augusti att strejka.

4. VAD HÄNDE?
Trots ekonomisk stöttning från utlandet tog strejk­kassan slut och arbetarna gav upp, men först 1910 var alla tillbaka i arbete. Många blev miss­nöjda med fackets agerande. LO förlorade hälften av sina medlemmar. En del arbetare lovades jobbet tillbaka om de gick ur. En del tvingades emigrera, utestängda från arbets­marknaden. Många trodde att fack­förenings­rörelsen dött. Men snart förstod den arbetande klassen att de gynnades av organisationerna. Tio år senare var rörelsen starkare än någonsin.