Sverige år 1871

Näringsfrihetsreformen 1864, som innebar att den som ville nu kunde starta företag, var visserligen grund­läggande men det var de tekniska framstegen med maskiner och mass­produktions­lösningar som gjorde att industrialiseringen verkligen tog fart.

Någon inhemsk cement­tillverkning fanns inte i Sverige under denna tid. Under den industriella expansionen ökade behovet av cement som bygg­material och importen steg då från 900 till 2 000 ton per år. Tänk om det skulle vara möjligt att tillverka cement här i Sverige så att vi kunde täcka våra egna behov?

GOTLAND 1869
1869 begav sig den nyutexaminerade civilingenjören Otto Fahnehjelm till Gotland för att undersöka möjligheten att grunda en cement­fabrik på denna klassiska kalk­industrimark. Fahnehjelm var den första i Sverige som på allvar studerade möjligheten till inhemsk cement­tillverkning. Efter lyckade för­undersökningar begav han sig sedan utomlands för att studera cement­fabriker i England och Frankrike. Här hemma riktades dock blickarna mot fastlandet och Skåne.

Vikten av cement – en historisk översikt

Den 19 maj 1871 kallade professor Otto Torell, chef för Sveriges geologiska under­sökningar (SGU), till ett möte på sitt kontor i Stockholm. Syftet var att bilda Sveriges första cement­bolag.

PRINS OSCAR TECKNAR AKTIER
Först i raden av aktietecknare stod prins Oscar, den blivande Oscar II, som tecknade aktier till ett värde av 10 000 kronor av det samlade aktie­kapitalet på 250 000. Platsen för den tänkta anläggningen var inte given men en av aktie­ägarna, Frans Henrik Kockum, drev igenom att cement­fabriken skulle ligga på hans ägor i Lomma. Där fanns en hamn och utmärkt lera för cement­tillverkning, medan kalken skulle hämtas från kalk­brottet vid Limhamn.

“Hur skildras näringslivets historia?”

Den 2 november samma år hölls konstituerande bolags­stämma för Skånska Cement­aktiebolaget och fabriken började anläggas kort därefter. Fahnehjelm, som nu var tillbaka i Sverige, fick uppdraget att rita byggnaderna. Styrelse­ordförande blev Arvid Posse, som dock följdes av Corfitz Beck-Friis redan året därpå. 1873 rekryterades den 26-årige ingenjören Rudolf Fredrik Berg som disponent och samma år kom till­verkningen i gång, om än i blygsam skala.

1890 FABRIK I LIMHAMN
I slutet av 1880-talet intensifierades byggnadsverksamheten i städerna och därmed ökade behovet av cement ytterligare. 1890 startades även en fabrik i Limhamn. Den skånska cement­tillverkningen fick också konkurrens. Först var AB Visby Cementfabrik, grundad 1887. Året därpå följde Ölands Cement­aktiebolag vid Degerhamn, och 1892 byggdes en cement­fabrik i Hällekis i Västergötland.

Under de första tjugo verksamhets­åren byggdes betong­grunder för hus som Kungliga Operan och Rosenbad i Stockholm samt Norrköpings rådhus.

1887 bildades AB Skånska Cement­gjuteriet (numera Skanska) som en avknoppning ur Skånska Cement. Bolaget tillverkade initialt olika cement­produkter men övergick till att bli ett bygg- och anläggnings­företag. Under de första tjugo verksamhets­åren byggdes betong­grunder för hus som Kungliga Operan och Rosenbad i Stockholm samt Norrköpings rådhus. En annan tidig specialitet för företaget var damm­anläggningar och vatten- och avlopps­anläggningar, till exempel den stora vatten­reservoaren i Karlskrona 1898 och Bullerforsens kraft­station 1907–1910.

Flottarna byggde svensk träindustri

De svenska cement­bolagen konkurrerade med varandra och trängde in på varandras försäljnings­områden. Trots att nära hälften av produktionen gick på export var konkurrensen inom landet stenhård med pris­sättningar som hotade företagens ekonomi. 1893 bildade man därför tillsammans Svenska Cement­försäljnings­aktiebolaget Cementa, med syfte att samordna bolagens marknads­föring och prissättning.