100 år av standarder – det gröna spännet

Det gröna spännet på småbarnshjälmens hakband är utrustat med smala och raka hullingar. Jämfört med de kantigare hullingarna på vuxen­hjälmarnas svarta, röda eller vita spännen sitter den gröna barn­varianten inte lika hårt förankrad. Denna lilla design­detalj gör att det öppnas vid en belastning motsvarande ett barns vikt, mellan 90 och 160 Newton. Det sker exempelvis om ett barn fastnar i en lek­ställning eller ett träd och blir hängande i hjälmen. Det undre gräns­värdet garanterar att hjälmen ändå sitter kvar och skyddar vid en krock.

Läs även: Tekniknationen Sverige

Standarden för småbarnshjälmar specificeras i SS-EN 1080. En liknande standard finns för vuxen­hjälmar (SS-EN 1078). I SS-EN 1080 finns hänvisningar till SS-EN 13087:5, där provnings­metoder för det spännets håll­fasthet finns angivna. En hjälm som uppfyller standardens krav får CE-märkas och därmed säljas i hela EU.

Sedan 2019 rekommenderas de för barn i förskole­åldern av en bred uppslutning myndigheter, bransch­organisationer och företag – däribland Trafik­verket, Transport­styrelsen, NTF, Cykel­branschen, Stadium och Intersport.

Resonemanget bakom rekommendationens ålders­gräns är att barn under sju år inte huvud­sakligen använder cykeln som transport­medel, utan som en del av leken. Om barn inte skiljer på cykling och lek kan de inte förväntas ta av sig hjälmen varje gång de kliver av cykeln.

CYKELHJÄLMSANVÄNDNING LEDDE TILL ANDRA OLYCKOR
Hur kom det gröna spännet till då? Som så ofta tyvärr är fallet med säkerhets­anordningar togs det fram på förekommen anledning. Från och med det sena 1980-talet ökade nämligen användandet av cykel­hjälm explosions­artat i Sverige. Särskilt bland barn under tio, där användandet steg från 20 procent till 85 procent mellan 1988 och 2017. Bara i och med 2005 års hjälmlag för barn under 15 år nästan fördubblades användandet.

Läs även: Säkrare på vägarna

Det alltmer utbredda bruket av cykelhjälm var i sig en positiv utveckling som beräknades rädda tiotals liv om året och säkerligen för­hindrade eller mildrade många andra svåra olyckor. En mindre väntad konsekvens av denna trend blev dock att små barn ofta behöll hjälmarna på sig även när de klivit av cykeln, vilket vid ett par tillfällen tog en ände med förskräckelse. I Skandinavien och andra delar av väst­världen rapporterades det om flera svåra kvävnings­olyckor med dödlig utgång där små barn lekt klättrings­lekar med hjälmen på, fastnat och blivit hängande.

INGET LAGKRAV
Det gröna spännet infördes i mitten av 1990-talet och i och med det kunde trenden med dessa döds­olyckor brytas. NTF nämner förtjänsterna med spännet på sin hemsida så tidigt som 1996, men i övrigt förde det en någon stillsam tillvaro. Det skulle faktiskt dröja nästan 25 år innan en bred rekommendation kom på plats.

Det finns idag inga lagkrav på att barnhjälmar måste vara utrustade med ett grönt spänne. Rekommendationen från 2019 är just en rekommendation och inte på något sätt tvingande. Den lag som finns gällande användning av cykel­hjälm säger att barn under 15 år måste bära hjälm eller annat lämpligt huvud­skydd när de färdas med två­hjulig cykel. Och kännedomen om spännet och dess förtjänster kunde dessutom vara mycket bättre.

En undersökning från 2019 gjord på uppdrag av försäkrings­aktiebolaget Folksam, där över 1 500 föräldrar intervjuats, visade att endast fyra av tio barn använder en ISO-standardiserad småbarns­hjälm med grönt spänne.