Bönan tog svenskarna med storm

Kaffet blev snabbt en populär dryck bland adel och borgerskap. Stockholms första kaffehus öppnades redan på 1710-talet. Det var ofta invandrare som drev kaffehusen under 1700-talet. Holländaren Fredrik Reiss drev flera kaffe­hus i Stockholm, bland annat ett på Skepps­bron där Hotell Reisen nu ligger.

Läs också: Ur Arkivet – café au lait

Den förste kände västindiske företagaren i Sverige, Tomas Samor, drev tillsammans med sin svenska hustru Sophia Beata, Lycke kaféverksamhet i Göteborg 1775–1778. Så här formulerade han sin ansökan om att få driva kaféet: ”Sedan jag blifwit endtledigat utur hans Kongl Majts höga Tjenst likmätigt alra ödmiukast bifogade afskedspass har jag som swensk undersåte och gift i Swerige, ehuru jag är född uti Martinique i Westindien, i afseende på mitt tillkommande Soutinen [försörjning], ödmiukast anhålla skolat, om Högädla Magistratens Höggunstiga tilstånd att såsom Tracteuer eller Caffekokare här i staden få mig för-sörja: Warandes jag i öfrigt sinnad, så framt lägenhet för mig gifwes till något understöd uti mina omständigheter söka Sjöfarten som i flera år warit mitt näringsämne. Med diupaste wördnad framhärdar Högädla Magistratens Alra ödmiukaste tjernare Tomas Samor.”

Inte bara kaffe utan även te och choklad blev populära drycker bland dem som hade råd med detta. Myndigheterna ogillade dock importen av ”onödig lyxkonsumtion” och stiftade en rad överflöds­förordningar med import­förbud av bland annat av kaffe, choklad, arrak, punsch, likörer samt flera sorters vin, frukt och konfektyrer.

Det var först under andra halvan av 1800-talet som kaffet blev en allmän folkdryck i Sverige. Nu utvecklades de internationella handels­förbindelserna samtidigt som allt fler svenskar fick råd att konsumera importerade varor. Tre av dagens starka varumärken för kaffe: Zoégas, Gevalia och Löfbergs, har starka historiska rötter. Låt oss titta lite närmare på dem.

ZOÉGAS
Kaffeföretaget Zoégas har fått namn efter Carlos Zoéga. Han skulle kunna klassificeras som dansk, italienare eller brasilianare. Men i själva verket föddes han i Sireköpinge öster om Landskrona som Carl Zoéga. Familjen Zoéga hade italienska rötter och kom till Danmark redan på 1500-talet.

Carls föräldrar var jordbrukare och fick 16 barn. Familjen flyttade från Danmark 1846 för att i stället driva jordbruk i Skåne. Tillsammans med de flesta av barnen emigrerade fadern till Brasilien 1871, enligt uppgift beroende på att familjens gård hade drabbats av mul- och klöv­sjuka. Carl var ett av barnen som följde med, och i Brasilien bytte han namn till Carlos. Där arbetade han med kaffe­handel 1873–1881.

Läs också: Kaffeföretaget som tog Nike till Sverige

Carlos Zoéga återvände till Sverige och startade en kaffe­handel i Landskrona 1881. År 1885 gifte han sig med Maria Tufvesdotter Thunell. Hon var en företagsam person och hade arbetat som fotograf i Landskrona. År 1886 flyttade de till Helsingborg och öppnade där en kaffe-, socker- och tehandel med namnet Helsingborgs Patent-­Kaffe-­Ångbränneri.

Carlos avled redan 1888, och Maria fick erbjudande att sälja rörelsen. Men hon bestämde sig för att själv driva den vidare. Hon började gå runt och sälja kaffe direkt till olika butiker i Helsingborg. Maria gifte efter ett tag om sig med konditor Johan Svensson, och hela familjen antog namnet Zoéga.

Marias och Johans son Rudolf Zoéga kom sedan att utveckla rosteriet till en framgångsrik industri­rörelse. Rudolf började sin bana i företaget 1913 och tog sedan över efter faderns död 1922.

Läs också: Gevalias koncept med ”oväntat besök” har kommit att bli en av svensk reklamhistorias mest välkända.

GEVALIA
Victor Engwall grundade ett handelshus i Gävle 1853. Företaget blev en viktig importör av bland annat kaffe och andra kolonial­varor. År 1913 började man rosta kaffe, och 1920 lanserades varu­märket Gevalia, vilket är det latinska namnet på staden. Det var det första rostade kaffet i Sverige som såldes paketerat som märkes­vara.

LÖFBERGS LILA
Karlstads färg är lila – Löfbergs Lila. Men historien om detta företag börjar egentligen i Munkfors. Där arbetade Anders Löfberg som bodbiträde. Han tyckte att det var för långt till de stora handelshusen i Göteborg och Malmö som tillhanda­höll kolonial­varor. Därför grundade han tillsammans med bröderna Josef och John kolonial­varu­firman Löfberg & Co i Karlstad 1906.

Företaget började efter en tid även importera Citroën­bilar och rosta eget kaffe. Det fanns vid denna tid ett stort antal kaffe­rosterier i landet. Löfbergs sålde det mesta av sitt rostade kaffe till butiker i Värmland och omgivande landskap som i sin tur malde kaffet och sålde det i lösvikt till kunderna.

Läs också: Kaffe, bullar och sju sorters kakor

År 1927 delades Löfberg & Co upp mellan bröderna. Josef tog över grossist­rörelsen, John fick Citroën­importen och Anders tog hand om kaffe­rosteriet. På 1920-talet hade Löfbergs börjat sälja kaffe i konsument­förpackningar. Kring 1927 fanns elva olika blandningar som såldes i påsar med varierande färg. Löfbergs Lyx­blandning såldes i lila påsar, vilket blev upphovet till det övergripande varu­märket Löfbergs Lila.

År 1945 överlämnade Anders Löfberg ledningen för företaget till sin son Åke Löfberg som gjorde omfattande satsningar på modern produktions­teknik och marknads­föring. Det var han som gjorde Löfbergs Lila till ett riks­täckande varumärke.

1976 tog Åkes son Anders Löfberg över ledningen för företaget. Han gjorde bland annat satsningar på restauranger, storkök och export. Hans dotter Kathrine Löfberg var 2014 nu kommunikations­direktör och fjärde generationen Löfbergare i företaget.

RANSONERING AV KAFFE
Under både första och andra världskriget ransonerades kaffet i Sverige. Första världs­krigets ransoneringar varade från 1916 till 1919 och omfattade exempelvis även socker, mjölk och bröd. De första varorna som ransonerades under andra världs­kriget var kaffe och te, där ransoneringen infördes i mars 1940.

Den sista kristids­ransoneringen avskaffades först 1951 och gällde just kaffe.

Sammanlagt 27 varor ransonerades under kriget, huvud­sakligen livsmedel. Under beredskaps­åren uppstod också olika former av ersättnings­produkter. Kråka serverades på restaurangerna, och i livsmedels­handeln såldes en rad olika surrogat, bland annat 155 olika kaffe­surrogat, 62 sorters ägg­ersättning, 43 för matfett och 6 för kakao. Kaffe­surrogat tillverkades av bland annat spannmål, cikoria, ekollon eller maskros.

Läs också: Marabous lyckade kaffesurrogat

Den sista kristids­ransoneringen avskaffades först 1951 och gällde just kaffe. Kriget hade ju slutat redan sex år tidigare, så det var inte några avspärrningar som motiverade ransoneringen. Motivet var i stället att regeringen ville hus­hålla med de svenska tillgångarna på utländsk valuta. Och precis som då det gällde 1700-talets över­flöds­förordningar var det kaffe­konsumtionen som de svenska politikerna tyckte var särskilt umbärlig.