Den ofrivillige samlaren

Anders Houltz, till vardags forsknings­chef på Centrum för Näringslivs­historia, disputerade 2003 med en avhandling om Göteborgs stora jubileums­utställning 1923. I samband med disputationen skänkte några personer i Anders närhet honom saker med koppling till utställningen. När avhandlingen sedan fick spridning hörde fler människor av sig, som hade foton eller andra minnes­saker från det stora arrange­manget liggande hemma.

Läs också: Göteborgs restaurangdrottning Judith Karlander

Efter det har han själv köpt lite prylar när han råkat på dem. I dag består samlingen av ett stort antal bilder, kartor, dokument, vykort och souvenirer. Men någon samlare är han inte, hävdar han:

‒ Nej, det finns många som samlar på saker från till exempel olika världs­utställningar. Och det är på en annan nivå där samlarna verkligen letar och där vissa saker kan bli väldigt dyra.

SPÄNNANDE KULTURFENOMEN
Jubileumsutställningen i Göteborg var huvud­sakligen en nationell utställning, ingen världs­utställning, men besökarna kom från när och fjärran. Stora svenska industri­företag som SKF, L.M. Ericsson och Nohab visade upp sig, men viktigast var den kanske för design- och konst­hantverk.

Stilen som brukar kallas för Swedish Grace slog igenom under den här tiden, inte minst tack vare Göteborgs­utställningen och världs­utställningen i Paris två år senare. Stora delar av Göteborgs stads­bild förändrades också inför jubileums­utställningen.

Läs också: Världsutställningarna – fönstret mot framtiden

Flera av dagens mest välkända byggnader, som till exempel Göteborgs konst­museum, uppfördes speciellt inför detta. Nöjes­parken Liseberg skapades för att ge besökarna något att roa sig med, längst in på utställnings­området. För trots att utställningar av det här slaget handlar väldigt mycket om industri och export så rymmer de också så mycket annat, vilket gör dem spännande för efter­världen på helt andra sätt.

‒ Utställningarna är väldigt mycket en samman­fattning av sin tid. På så sätt är de ett spännande kultur­fenomen. De var väldigt visuella, och finkultur, ny teknik och ”vanligt folk” samsades på ett sätt som inte var vanligt annars, säger Anders Houltz.

INGEN NY UTSTÄLLNING
Jubileums­utställningen 1923 blev ingen stor succé. Kanske regnade den helt enkelt bort. Sommaren 1923 sägs ha varit en av 1900-talets regnigaste. Trots 4,2 miljoner besökare gick utställningen med ett stort under­skott, något som påverkade Göteborgs ekonomi under många år efter. Men det är inte därför som Anders Houltz inte tror på någon ny jubileums­utställning 100 år senare – 2023.

‒ Den sortens utställningar har nog spelat ut sin roll. Dessutom skulle det bli märkligt eftersom stadens 400-års-jubileum är 2021. Att jubileums­utställningen gick av stapeln 1923 berodde på förseningar som hade med efter­verkningar från första världs­kriget att göra.

Kanske är det därför Göteborgs­utställningen blir lite extra intressant, en jubileums­utställning under ett år som inte var ett jubileum. Anomalier och udda saker brukar kunna locka samlare. Om man nu är en sådan.

Ur arkivet: Asplund ritade utomhusbio