I detalj: Moraklockan

Ståndur, eller golvur som de också kallas, är ett ur som är gjort för att stå på golvet. På ett ståndur ger det stora klock­fodralet plats för långa lodlinor vilket har fördelen att man slipper dra upp klockan så ofta. Ett exempel på ett sådant ur är Mora­klockan. Men en Moraklocka kan också vara en vägg­hängd klocka, så länge själva urverket är från Mora i Dalarna. Oavsett version är fodralen tillverkade i trä och ofta vackert dekorerade.

Uppfinnaren och industrialisten Christopher Polhem, som brukar kallas den svenska mekanikens fader, är orsaken till att Dalarna tidigt blev ett centrum för klock­tillverkning. Han startade nämligen Stjärnsunds manufaktur­verk utanför Hedemora i Dalarna år 1700. Det var en stor anläggning som 1734 hade 200 anställda, och man tillverkade många olika typer av produkter: köks­redskap, manglar, sågar och dom­krafter.

Läs också: 102 bitar stålhård precision

Men de började även tidigt att tillverka urverk. Polhem utvecklade det så kallade Stjärnsunds­uret och många dalkarlar lärde sig därför att bli skickliga urmakare där. Kunskapen spred sig till byarna runt­omkring och allt fler började tillverka klockor. I Mora startades fram­ställning av urverk på 1740-talet. Lokala snickare utformade sedan klock­fodralen i varierande stilar och mönster. Moraklockan var född.

I dag associerar nog många Moraklockor mer med ett visst estetiskt form­språk än med själva uret i sig. I Dalarna har det främst handlat om eleganta kurbits­målningar som varierat efter målare och socken. Men liknande klockor har tillverkats även i andra delar av landet. I Ångerman­land finns till exempel en variant av golvur med urverk från Mora, som går under namnet Ångermanlands­brud.

Läs också: Tecknade drömyrken