I detalj: sockertången

Familjen klagade över att socker­toppen var svår­knäckt. Det var nästan omöjligt att få loss söta bitar av den stora klumpen socker som förr fanns i de flesta svenska hem. Dessutom kladdades socker­toppen ner av familje­faderns oljiga fingrar när han försökte knacka loss bitar.

Det var av den anledningen som Johan Petter Johansson år 1909 gick in i den verkstad han hade i Enköping, för att försöka klura ut vad som skulle kunna göra att familjens irritation över hans smutsiga fingrar mildrades. Eftersom han tidigare uppfunnit både rör­tången och skift­nyckeln var han van vid att hitta lösningar.

Kanske var det när han såg sig om i verkstaden som han fick syn på något som ledde fram till det han nu kom på? Ingen vet säkert vad det var som gjorde att han fick en inre bild i huvudet av en fjädrande grip­klo där inne i sin verkstad. Klart är att han så småningom kom ut därifrån med en ny uppfinning.

Till sist blev det familjens gnäll som återigen tände uppfinnar­gnistan hos honom och ledde fram till att han uppfann socker­tången. Det perfekta och eleganta sättet att ta socker utan att grisa ner socker­toppen. Till familjens glädje och alla andras också, fanns snart denna lösning i var mans och kvinnas hem. Socker­tången blev därefter en av Johan Petter Johans­sons 110 patent.

Läs också: Torrmjölkens skapare