Stämpelklocka i detalj

Bröderna Willard och Harlow Bundy i Auburn, New York, började 1890 massproducera en mekanisk stämpelklocka som Willard konstruerat. Framgången kom omgående och ur företaget föddes kontorsutrustningsjätten IBM 1911.

Analoga stämpelklockor och tidkort av papper är i dag museiföremål på många håll, men i deras ställe finns
mobilappar och digitala enheter med magnetkort eller fingeravtryck. Stämpelklockans tid är alls inte över.

Elektrisk stämpelklocka (Tidstämpelapparat KCH 1101) tillverkad av L.M. Ericsson 1945. Modellen började tillverkas under 1930-talet. Näringslivet rationaliserades och många företag införskaffade stämpelklockor.

1. Överst på stämpelklockan ser vi en springa för stämpling av tidkort. Apparaten reglerar hur långt kortet kan stickas ned, så att rätt förtryckt rad stämplas varje dag. Det finns en spak på sidan för stämpling. Vid för sen ankomst eller tidig avgång skiftas färgbandet från svart till rött. Urtavlan visar aktuell tid och styrs elektriskt från ett centralur på arbetsplatsen. Kåpan är av svartlackerad plåt och försedd med dyrkfritt lås.
2. Sedan man ”stämplat ut” för dagen sätter man sitt kort i facket på den högra korttavlan. Varje dag är det kö vid stämpelklockan – ingen vill komma för sent på morgonen eller förlora en ledig minut efter arbetsdagens slut.
3. Vid arbetsdagens början placeras tidkortet i korttavlan till vänster. På en del arbetsplatser stämplar man även för matraster och pauser. Varje anställd har ett bestämt, numrerat fack för sitt tidkort. Ett kort varar en vecka.

Läs också: Den första videotelefonen