Den första svenska raket­uppskjutningen

Raketen fick i pressen namnet ”Plutnik” efter Sovjetunionens satelliter Sputnik 1 och Sputnik 2 som hade skickats upp redan 1957. Den senare med hunden Lajka ombord. I den svenska lilla raketen placerades dock inget levande.

Plutnik var drygt två meter lång och vägde endast 35 kilo. Syftet med projektet var att undersöka natt­lysande moln genom att talk­pulver skulle skjutas ut när raketen nådde sin högsta höjd. Talk­molnet skulle sedan kunna observeras från jorden och jämföras med bilder av natt­lysande moln, som man antog också bestod av någon sorts fint stoft.

Försöket lyckades dock inte riktigt och raketen nådde dessutom endast 80 kilometer, vilket gör att den definitions­mässigt egentligen aldrig nådde rymden som man brukar säga börjar på 100 kilometers höjd.

Fem år senare kunde en raket skjutas upp från den nybyggda raketbasen Esrange, strax utanför Kiruna. Och 1972 togs ytterligare ett steg i den svenska rymdverksamheten då den svenska myndigheten Rymdstyrelsen samt ett statligt bolag – Rymdbolaget (numera SSC, Swedish Space Corporation) – bildades.

Utforskare av nya världar

I dag finns det även många privata aktörer som jobbar med verksamhet kopplad till rymden, men alla är inte placerade i närheten av Esrange. Forskare som får finansiering från Rymd­styrelsen finns på lärosäten runt om i landet, liksom företag som på ett eller annat sätt tillverkar delar som används i rymd­projekt. Sammanlagt är det fler än 1 000 personer som arbetar med rymd­verksamhet i Sverige.