Lucka 21: Sillfabrikerna på Klädesholmen, Tjörn

Den första sillkonservfabriken i Sverige grundades 1864 på Gullholmen i Bohuslän. Inlagd sill i olika former blev snabbt populärt i landet, inte minst som ett huvudnummer på det svenska smörgåsbordet vars genombrott skedde på de järnvägsrestauranger som inrättades på varje större tågstation under 1800-talets senare hälft.

Strax efter första världskriget började fiskarefamiljerna på holmen starta små konservfabriker i sina magasin och sjöbodar. För fiskarna var det lönsamt att själva förädla fångsten och så småningom började man även köpa sill från andra fiskelägen för inläggning. I rask takt startades en rad konservfabriker på ön. Som mest fanns hela 25 konservfabriker och Klädesholmen var på 1930- och 40-talen en av Sveriges mest företagstäta orter.

Till skillnad från konservfabrikerna på fastlandet, t ex i Lysekil, var Klädesholmens konservfabriker små och familjära. Disponenter och förmän lyste med sin frånvaro och ägarna arbetade själva i produktionen.

I slutet av 1930-talet var den västsvenska konservindustrin som allra störst, sett till antalet anställda – cirka 3 000. Endast en mindre del av dessa arbetade i Klädesholmens konservfabriker, som visserligen var många men små. Efter kriget ökades mekaniseringen och företagen började bli färre och större.

1962 genomfördes århundradets största fusion inom svensk konservindustri när familjen Amelns företag Abba, som hade sina stora fabriker i Kungshamn, gick ihop med Sveriges Förenade Konservfabriker (SFK), med huvudanläggningar i Lysekil och Göteborg. Resultatet blev Abba-Fyrtornet som förutom sillkonserver även tillverkade fiskbullar och Kalles kaviar.

Men på Klädesholmen fortsatte man med sin småskaliga produktion och sina traditionella produkter. Men sakta men säkert blev även Klädesholmens konservfabriker färre på 1960-, 70- och 80-talen.

År 2002 fanns blott en handfull företag kvar och fyra av dessa gick då ihop och bildade Klädesholmen Seafood AB. Snart fick även den tillverkningen inte längre plats på ön utan flyttades till ett industriområde på andra sidan sundet.