Med intresse för ångslupar

Ångmaskindrivna båtar konkurrerade ut de så kallade ”roddar­madammerna” (kvinnor som transporterade människor och gods i små roddbåtar) i slutet av 1860-talet. Ång­båtarna kom sedan att dominera Stockholms kollektiv­trafik under några decennier, men blev så småningom förpassade till skärgårds­trafiken.

– Den här trafiken stod på sin topp 1912. Sedan konkurrerade spårvagnarna ut båtarna, berättar Gunnar Friberg som är medlem i föreningen Stiftelsen Skärgårds­båten, redaktör för föreningens tidning och dessutom har en bakgrund som trafik­planerare.

Han och vännerna Hans Langenstedt och Lennart Rydberg träffas så ofta de kan i Centrum för Näringslivs­historias lokaler där de fått möjlighet att gå igenom arkiv­material från Stockholms Ångslups AB. Företaget bedrev lokal- och skärgårds­trafik under åren 1863–1970. När båtarna sedan försvann ur trafik byggdes många om till bogserbåtar i stället.

Läs också: Karlskronas örlogsvarv — envis överlevare

Gunnar, Hans och Lennart ser sig själva som amatör­historiker och intresset för båttrafik, och specifikt just ångdriven sådan, har funnits länge. Alla tre har varit medlemmar i Stiftelsen Skärgårdsbåten sedan 1960- och 70-talen, en förening med 3 000 medlemmar som vill bevara skärgårds­trafiken och som även har rustat upp och idriftsatt ett antal ångbåtar. Till exempel ägs ångfartyget Mariefred, som trafikerar Mälaren under sommaren, av föreningen.

– Våra medlemmar har ett stort intresse för båtar och just den ångbåts­främjande verksamheten lockar nog många, säger Lennart Rydberg som även är föreningens ordförande.

Hans Langenstedt tror att när det gäller ångslupar handlar det också en hel del om nostalgi, att minnas barndomens resande med turbåtarna i skärgården. Men förutom det rent personliga intresset hos dessa tre herrar resulterar deras efter­forskningar inte sällan i artiklar i föreningens tidning Skärgårds­båten, som kommer ut med fyra nummer per år.

– Vi tittar mycket i gamla styrelseprotokoll för att se hur olika beslut tagits. Där kan man få märkligt mycket detaljer, till exempel kring ombyggnationer av båtar, berättar Gunnar Friberg.

Har det dykt upp något särskilt intressant?

– En sak har vi inte lyckats hitta svar på: Vi vet att ångslups­bolagets båtar alltid var gröna förr, men efter Stockholms­utställningen 1897 skulle alla helt plötsligt vara vita. Man bytte först färg på de större båtarna och sedan de små ångsluparna. Sedan dess har de varit vita. Varför man gjorde den här förändringen vet vi inte riktigt, säger Hans Langenstedt.

Inläst: Borlänges eget Eiffeltorn