Ur arkivet: Bonaden Fem blommor

År 1916 blev anställd som mönster­ritare hos föreningen Hand­arbetets vänner som 1917 blev SPP:s första försäkrade förening. Efter­som Öster­berg var yngst bland de som anmäldes för pension så blev hon också medlem nr ett.

Österberg föddes 1891 och kom från en fattig bakgrund i en syskon­skara av sex. Vid tolvårs­ålder dog hennes far vilket ledde till att hon fick ta anställning som husa hos en kommendörs­familj.

Av en slump kom Österbergs konstnärliga talang fram och hon fick genom ett månatligt stipendium möjlighet att först studera på Althins målar­skola för att därefter läsa vidare på Tekniska skolans Högre Konst­industriella skolan – idag Konstfack.

År 1914 tog hon examen och två år senare anställdes hon som mönster­ritare av Hand­arbetets vänners (HV:s) ledare Carin Wästberg. År 1917 blev Österberg som första person försäkrad av SPP.

De som anmäldes för pensions­försäkring var de som på HV kallades för ”fröknar” det vill säga de kvinnor ur över­klassen för vilka det textila konst­närliga hand­arbetet var det enda möjliga förvärvs­arbetet och som tog en naturlig plats i HV:s ledning samt de kvinnor som jobbade med det konstnärliga – de så kallade artisterna – till vilka Öster­berg hörde.

Fram till 1926 var Österberg anställd på flera olika poster inom HV. Därefter tog hon anställning på Diakoni­styrelsens företag för kyrklig konst, AB Libraria, vilket hon ledde fram till 1940. År 1933 flyttade Österberg från Stockholm och bosatte sig i närheten av Varnhems kloster­kyrka, där hon också grundar textil­ateljén Tre Bäckar.

Läs också: Mattdrottningen Märta Måås-Fjetterström

Där skapade hon textilier till fler än 500 kyrkor enkom i Skaras och i Göteborgs stift. Det gick bra för Agda Österberg; år 1936 beställde Prins Eugen en matta till sitt Waldemars­udde och året därpå deltog hon med ett större verk — Johannes uppen­barelse — på Världs­utställningen i Paris.

År 1951 tilldelas Agda Österberg den kungliga medaljen Illis Quorum av femte stor­leken för betydande konstnärlig gärning. Trots att hon lämnat HV och blivit egen­företagare så var Österberg fortsatt knuten till SPP som så kallad direkt­betalare.

När pensions­kassan fyllde 50 år kan man anta att det var givet att den som skulle skapa gåvan från de anställda till företaget var Agda Österberg. Fram till sin död 1987 var hon åter­kommande i SPP:s interna och externa kommunikation och gratulerades till exempel alltid på sin födelsedag.

Fem blommor är en stor bonad, 180 x 160 centimeter och gjord med tekniken röllakan som är en enklare typ av gobeläng­väv. De fem blommorna symboliserar var och en ett passerat decennium i företagets historia och i nedre högra hörnet står det tydligt SPP.

Läs också: Krisen knäckte inte Borås

Det är ett färg­starkt och sprakande verk där blommorna går från vitt till klar­rött och där metall­trådar har vävts in för att skapa en glittrande effekt. Bonaden hängde länge på Alectas huvud­kontor på Regerings­gatan 107 men finns numer i företagets arkiv hos Centrum för Näringslivs­historia.

För mig symboliserar bonaden den lilla människan i det stora samman­hanget – hur historien om Agda Österberg berättar om grunden till företaget och hur det till sist är de försäkrade som skapar det som vi idag kallar Alecta.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!