Bränslebrist skickade barnen ut i skidbacken

Under andra världskriget kunde man mitt i veckorna se skolbarn som roade sig i pulkabacken. Nyttan med det var inte i första hand att barnen skulle få frisk luft och ledighet från skolan. Det var i stället en brist på kol och koks som gjorde att alla skolbarn fick sig en veckas ledighet mitt i vintern.

En text om:

Barn på skridskor. Bild ur Ericssons historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Under 1940-talet värmdes fastigheterna upp med stenkol och koks som eldades i kaminer och pannor. Kriget i Europa gjorde det svårt att få leveranser av de flesta livsnödvändigheterna. Kolen var en importvara liksom många andra varor som behövde ransoneras.

Statens bränslekommission tillkom 1940 och var en del av folkhushållningsdepartementet som fanns mellan 1939 och 1950. De hade ansvaret att ransonera och fördela Sveriges bränsleresurser. Vintrarna under kriget var ovanligt kalla.

För att spara på koks- och kolkostnaderna beslöt bränslekommissionen att stänga skolorna i en vecka under de kallaste vintermånaderna mellan februari och mars.

Vintern 1939-1940 hamnade på fjärde plats bland århundradets kallaste. Norrköpings flygplats rapporterade 37,9 minusgrader, köldrekord slogs i Vilhelmina i Lappland då Malgoviks folkskola gjorde mätningar på -53 grader. Kol och koks tilldelades enbart till de samhällsfunktioner som inte kunde använda alternativa bränslen.

Sveriges begränsade bränsleresurser ledde till att transporterna prioriterades framför uppvärmningen av skolorna. För att spara på koks- och kolkostnaderna beslöt bränslekommissionen att stänga skolorna i en vecka under de kallaste vintermånaderna mellan februari och mars. I folkmun spreds uttrycket ”kokslovet”. Oron för att barnen skulle svälta när hushållen inte hade råd att ge sina barn ett extra mål mat om dagen gjorde att skolbespisningarna fortfarande var öppna, men aktiviteterna hölls utomhus.

TURISTNÄRINGEN SATSADE STORT
När det blev känt att kokslovet skulle upprepas under vintern 1941 var arrangörerna snabba med att anordna resor till fjällen. Det var speciellt en aktivitet för storstadsbarnen från välbärgade familjer i Stockholm som erbjöds en upplevelse i fjällen. Det var inte alla som hade råd att åka till fjällen och många barn blev kvar i städerna.

Idrotts- och friluftsstyrelsen i Stockholm, nuvarande idrottsförvaltningen, arrangerade program för lovlediga skolungdomar som skulle ”förskaffa den lediga ungdomen sysselsättning, sol och kroppsrörelse”. Målet var att tillgängliggöra billiga och varierande aktiviteter både i pulkabacken och på museer.

Järnvägen utsattes för hård belastning när så många satte sig på tågen för att resa till fjällen samtidigt. Det blev en motsatt effekt där kolransoneringen inte fyllde sitt syfte på grund av det höga antalet resande. Skolöverstyrelsen rekommenderade därför att lovveckan i landet skulle fördelas på olika tidpunkter, ett fenomen som kvarstår än idag. Sportlovet infaller på olika datum i landet men det är alltid mellan vecka 7 och 10.

FRÅN NÖDVÄNDIGHET TILL NÖJE
De flesta skolloven har uppkommit av nytta och nödvändighet. Dagens höstlov har sitt ursprung i potatislovet, eller skördelovet, när alla resurser på gården behövdes för att plocka upp potatisen eller plocka lingon inför vintern. Det var enklare att sanktionera loven än att barnen bara uteblev från skolan.

Loven var från början lokala men statliga riktlinjer för arbetsloven sattes upp 1939. Skördeloven försvann i slutet av 1950-talet för att återuppstå i samband med allhelgonahelgen och var då regelrätta nöjeslov.