Lotterivillan

Det är sommaren 1909 och på Biskops­udden på Djurgården i Stockholm är det svårt att känna igen sig. Platsen har förvandlats till ”den vita staden”. Här pågår en av de stora utställningar som präglade tiden: Allmänna utställningen för konst­handtverk och konst­industri 1909. Utställningen kom att få benämningen ”Den vita staden” efter huvud­arkitekten Ferdinand Bobergs ljusa arkitektur som präglade många av paviljongerna.

Det fanns mycket att se och göra för besökarna, som att äta middag på den halvmåne­formade restaurangen Bispen eller åka vatten­rutschbana på det nöjes­fält som byggts upp. Och man kunde delta i ett lotteri. Varje lott kostade 5 kronor, i dagens penningvärde cirka 300 kronor. Första pris var en hel villa, ritad av arkitekten Ivar Callmander i national­romantisk stil.

Som om inte det var nog ingick också en tomt i Storängen i Nacka, dit villan flyttades efter utställningens slut. Den mörkbruna sjurums­villan var mycket modern för sin tid, med värmeledningar i alla rum inklusive kök och badrum. Den var dessutom inredd med möbler från NK:s möbel­verkstad i Nyköping. ”Lotteri­villan” har också kallats för ”Utställnings­villan” eller ”NK-villan”, just efter möblemanget.

Vinnaren ville bevara sitt “inkognito” men det förhindrade inte pressen från att spekulera i vem det kunde vara.

Dragningen skedde i november. Vem blev då den lycklige vinnaren? Det är inte helt tydligt. Enligt vissa dokument som den nuvarande ägaren tagit del av står en ingenjör P. A. Broman som ägare till huset 1908–1911. Detta torde vara fel, eftersom huset inte byggdes förrän 1909. Notiser från Svenska Dagbladet förtäljer en annan historia. Vinnaren ville bevara sitt ”inkognito” men det förhindrade inte pressen från att spekulera i vem det kunde vara.

Läs också: Nattsudd på Djurgården

Enligt en notis den 9 november skulle vinnaren vara en sten­arbetare Holm, men det var inte heller korrekt. När vinnaren uppenbarade sig i december för att göra anspråk på vinsten löstes gåtan. Vinnaren hette enligt Svenska Dagbladet P. O. Svensson och var grovarbetare till yrket och mantals­skriven i Vissefjärda (cirka en mil söder om småländska Emmaboda). Han hade under en period arbetat i Stockholm, men var nu arbetslös. Efter årsskiftet skulle han komma tillbaka till Stockholm för att ta ut överlåtelse­handlingarna.

Svensson hade dock inte för avsikt att flytta in i villan. I maj 1910 publicerades en försäljnings­annons i Svenska Dagbladet med följande lydelse:
Utställningsvillan å Storängen Är nu fullt i ordning med sin moderna, stilenliga inredning och möblering och utbjudes till försäljning. Den innehåller 6 rum, kök, jungfrukammare, badrum, W.C., centraluppvärmning m.m.

Läs också: Storstrejken – fack och arbetsgivare i en första konflikt 1909

Men det visade sig inte vara så lätt att sälja den vackra villan. Flera annonser infördes, bland annat med formuleringen ”Säljes billigt eller uthyres”. I september 1910 kunde dock Svenska Dagbladet meddela att villan hade sålts för omkring 30 000 kronor, medan den värderats till 38 000 kronor. Vem köparen var framgick inte, men det kan ha varit tidigare nämnde ingenjören P. A. Broman. Hur det sedan gick för grovarbetaren P. O. Svensson förtäljer inte historien.

Dagens ägare har haft huset i sin ägo sedan 1995. De kan berätta att på vinden är golv­plankorna numrerade, vilket skulle underlätta när huset byggdes upp igen efter flytten från Djurgården.

Läs också: Världsutställningarna – fönstret mot framtiden