Lucka 15: Komprimerings­­standarden MPEG-4

MPEG är en förkortning för Moving Picture Experts Group (MPEG), en arbetsgrupp med representanter från både ISO och IEC (International Electro­technical Commission).

Gruppen grundades 1988 och har tidigare utarbetat de hyllade bransch­standarderna MPEG-1 och MPEG-2 vilka används av både proffs och konsumenter och som alla digitala media­spelare värda namnet är kompatibla med. Någon standard med namnet MPEG-3 (ej att förväxla med ljud­fil­formatet MP3) såg aldrig dagens ljus, då de tänkta funktionerna för denna standard bedömdes kunna täckas av MPEG-2, varpå projektet avbröts.

MPEG-4 introducerades under 1998 och standardiserades året därpå som ISO/IEC 14496. Egentligen är den inte en enskild standard utan en hel svit, i nuläget bestående av över 30 delar. Bland ISO-standarder är den en av de mer tekniskt ingående. I korthet är den en standard för digitala tids­beroende medier (jfr engelskans time-based media), alltså media som måste spelas upp i en viss hastighet, varav ljud- eller filmfiler är de vanligaste exemplen.

MPEG-4 komprimerar video och ljud, vilket alltså minskar fil­storleken, utan att en mänsklig användare märker av någon större kvalitets­förlust. Utöver att kunna allt sina före­gångare kan är den kodad med mer avancerade algoritmer som möjliggör hårdare komprimering och därmed mindre filer. Standarden bedöms av experter vara både bakåt­kompatibel och framtidssäker. Bland mycket annat har MPEG-4 även stöd för copyright­skydd, eller Digital Rights Management (DRM).

Läs också: 100 år av standarder – MPEG-4