Samlaren: Kök som berättar

Köket har i alla tider fungerat som hus­hållets samlings­punkt. Länge var det kring den öppna elden man samlades. Här fyllde elden också funktion som ljus­källa. Men med vedspisens introducerande blev i stället köksbordet den givna samlings­platsen.

Dagens moderna kök har utöver samlings- och arbets­plats blivit lite av en status­symbol. Genom den öppna plan­lösningen kan tekniskt avancerad köks­utrustning visas upp, oavsett om det lagas mycket eller lite mat där.

Karin Carlsson är historiker vid Stockholms universitet. Hennes forskning är främst inriktad mot genus- och välfärds­frågor, vilket lett henne till att titta närmare på det här specifika rummet.

‒ Jag har under flera år haft köket i centrum för min forskning. En analys av ett kök kan berätta om det omgivande samhället. Det rymmer teknik­historia, genus­relationer, hem­arbetets status, hushålls­arbetets rationalisering, klass osv. Det är med andra ord spräng­fyllt med information.

Läs också: Köket – ett rum för drömmar

Det här intresset har hon också tagit med hem – i form av miniatyrer. Hemma i sitt riktiga kök har Karin Carlsson en hel del äldre köks­relaterade föremål, bland annat några miniatyr­kök och miniatyr­spisar.

‒ Det första hittade jag på en loppis i Årsta. Det är ett 1940-tals kök, egentligen en disk­bänk med tillhörande skåp, vars luckor var i precis samma blå färg som köket i den 1940-tals­lägenhet jag då bodde i. På så sätt fick jag placera en miniatyr­variant av mitt kök i det riktiga köket.

Och på den vägen är det. Hon minns inte riktigt när nästa miniatyr­kök flyttade in, men ett 1970-talskök i gul-orange plast köptes på en loppis i Danmark och en sekel­skiftes­spis ropades in på en nät­auktion. Den senare kan till och med användas på riktigt med hjälp av meta­tabletter och har plattor, ugn och en rad tillbehör.

Hon har också ett svulstigt rosa 1950-talskök som skriker amerikansk hemmafru. Den fick hon i present. Leksaks­köken berättar om olika tids­perioder, matlagnings­tekniker, inrednings­trender och hur barn – i första hand flickor – tidigt skolas in i hus­lighetens göranden.

I detalj: stormköket

Har du någon favorit?

‒ Ett av de finaste köken köpte jag hos en antik­handlare i Gamla stan för 30 kronor. Det är en diskbänk som någon själv tillverkat. Det två disk­hoarna utgörs av två enkla borr­hål. Kranen av en tunn liten stål­tråd. Det är ett riktigt profant kök som berättar om klass och förmodligen även om ett engagerat föräldraskap.

Vilka reaktioner får du från familj och vänner?

‒ Den som uppskattar köken mest är en av mina brors­döttrar som nu är fyra år. Vi har lagat mer mat tillsammans på leksaks­köken än på den vanliga spisen.

Läs också: Industridesign som revolutionerade vardagen

Har du någon kontakt med andra samlare med liknande intresse?

‒ Nej, jag ser mig inte som en samlare på det sättet. En ”riktig” samlare skulle knappast imponeras av mina halv­trasiga leksaks­kök. Jag har nog köpt det som blir över, de där kant­stötta, billiga varianterna som andra har ratat.

Kommer du att utöka samlingen?

‒ Nu var det flera år sedan jag köpte något. Jag fick däremot ett 1960-tals kök i present av min bror och hans familj när jag fyllde år sist. Det är lite så det blivit. Köken kommer numera till mig, jag sitter liksom bara still.