Åren med den omstridda motboken

I den statliga nykterhetskommittén hade Ivan Bratt motsatt sig ransonering. Tanken på en motbok uppkom ganska sent. I programförklaringen tvingas Bratt acceptera motboken, men bara för den kund som inte är känd eller vill köpa genom ombud. Det är egentligen första världskriget som gör ransonering nödvändig. Så läggs grunden till systemet med den lilla bruna motboken som förhatlig symbol.

Det gällde att sköta sig för att få vara kund. Ofta styrde inkomst, förmögenhet och position i samhället. Unga, ogifta män kom sällan i fråga. Arbetslösa stoppades.

En kvinna med motbok var ytterst sällsynt. En gift kvinna kunde i princip aldrig få en egen motbok. Det ansågs inte motiverat. Ogifta kvinnor kunde visserligen få en liten tilldelning, men vägen dit var lång och mycket smal. Det berättas om fall där där hushållerskan nekades motbok med motiveringen att mannen i den familj hon arbetade hade motbok. Inte ens en kvinna på tio hade motbok, och tilldelningen var då långt mindre än männens.

Den vanligaste ransonen av sprit var 3 liter i månaden för en man och en halvliter per kvartal för en kvinna. En direktör fick sig tilldelat 4 liter i månaden.

För många blev motboken ett medborgarbevis: ett papper som bevisade att du var accepterad av samhället. Men skillnaderna mellan de olika systembolagen var stor. I södra Sverige var tillämpningen betydligt liberalare än i norr, både vad gäller åldersgränser, tilldelning och butikernas öppettider.

Konstnären Anders Zorn fick en serie extra tilldelningar sista året han levde. I februari 1919 erhöll han 10 liter punsch för att fira sin 59-årsdag.

I Umeå försökte man till och med införa ett totalförbud 1923. Tilldelningen fastställdes till högst en liter i månaden och krogarnas utskänkningsrättigheter drogs in. Åldersgränsen sattes till 25 år och skulle sedan höjas år från år.

Beslutet ledde till en våldsam debatt och fördömdes i rikspressen. Varken polis eller åklagarmyndighet accepterade systemet och 1927 återtogs ”förbudet” genom beslut i stadsfullmäktige.

Motboken skapade grogrund för angiveri och förtal. Spritspionerna kunde slå till var och när som helst. Hembesök var inte ovanligt.

Tilldelningen skulle från början vara per kvartal och inte per månad. Men snart visar det sig att allt för många köpte ut hela ransonen på 16 liter redan i början av kvartalet vilket tydde på missbruk eller att köparen överlät sprit till någon annan. Därför infördes försäljning litervis och man fick bara köpa ut med fem dagars mellanrum, ”femstämpling”. Det passade inte de högsta samhällsskikten. För dem skapades särskilda stjärnböcker som medgav inköp enligt de ursprungliga planerna.

Radio CfN #6: Reimersholme spritfabrik

Många skrev och önskade extra tilldelning. Vid exempelvis bröllop, födelsedagar och för representation beviljades detta rutinmässigt. Konstnären Anders Zorn fick en serie extra tilldelningar sista året han levde. I februari 1919 erhöll han 10 liter punsch för att fira sin 59-årsdag. I juni samma år fick han 12 liter, i augusti ytterligare 12 och den sista registrerade anhållan gällde 20 liter i november.

Åren går och ”Brattsystemet” retar många. Köerna växer, samtidigt som blanketter och rapporter fyller arkivskåpen. Inte bara de som nekas motbok blir arga, utan även andra som i kontrollsystemet ser ett slöseri med tid, pengar och arbetskraft. Och ett allvarligt hot mot vår frihet och integritet.

Flaskornas flaska kommer från Limmared

Inte ens nykteristerna är nöjda. 1944 uttalar sig nykterhetsrörelsen för att avskaffa motboken och samma år tillsätter riksdagen en nykterhetskommitté. Efter nio år är utredarna klara och man konstaterar att det har gått så långt att motboken betraktas som ett rättmätigt medborgarbevis. Men om den egna ransonen inte räcker till – eller motboken av någon anledning dragits in – så kan man ändå utan större svårigheter få tag på alkohol. Antingen legalt på restaurang eller illegalt genom överlåtelse, langning, smuggling eller hembränning. Dock gäller fortfarande ransonering och mattvång på restaurang vid den här tiden.

Det visar sig att tre fjärdedelar av alla fylleriförseelser begås av personer som saknar motbok. Och försäljningskurvan pekar uppåt. Alla vill ha högsta tilldelningen och så gott som alla köper ut hela ransonen.

En ny tid kräver en ny alkoholpolitik – och 1954 fattar riksdagen beslutet. Ett nytt rikstäckande Systembolag ska inrättas. Den nya parollen blir ”frihet under ansvar”.

Läs mer på systembolagethistoria.se