I detalj: tandläkarens patent

Rönen nådde den den svenske tandläkaren Yngve Eriksson som var intresserad av tandhälsa. Han var född 1912 och son till en lantbrukare, men valde att gå en egen väg i livet och 1930 tog han examen som tandläkare i stället för att följa i sin fars fotspår och ta över gården.

Senare blev Ericsson också odontologie doktor med en avhandling som handlade om tandemaljens löslighet och dess samband med karies. Den hade titeln Emaljapatitens löslighet. Ericsson skrev också om flour, saliv och kalkomsättning. Tre år efter att han tog tandläkarexamen öppnade han en praktik i Reftele.

Yngve Ericssons största avtryck till eftervärlden var ändå en särskild sorts tandkräm. Han uppfann nämligen den första flourtandkrämen som han sökte patent för 1959. Tandkrämen han lyckades ta fram innehöll krita som fungerade som en sorts slipmedel. Patentet beviljades i flera länder, bland annat Sverige och USA.

Yngve Ericsson blev senare professor i kariologi vid Tandläkarhögskolan. Han var också redaktör för Nordisk lärobok i kariologi. 1966 blev han hedersdoktor i Åbo och senare även i Köpenhamn. Ericsson avled 1990.