Papplådan skulle övertyga tv-köparna

Det vi ser på bilden är en tittvinkelmätare. Den skulle användas i hemmiljö för att verkligen övertyga den som
funderade på att köpa en tv att en Centrum skulle bli det bästa köpet.

I stället för att förhasta sig i affären fick man låna med sig den lilla papplådan hem och vika ihop den enligt instruktion. Därefter ställdes den på den plats där man planerade att ha tv:n. Sedan var det bara att leva sig in i hur många som kunde tänkas tränga ihop sig – mamma, pappa, de egna barnen, systern, svågern, deras barn och svärmor – skaran kunde bli ganska stor.

Man gick runt i rummet och tittade mot den svarta punkten på tittvinkelmätaren; så länge den syntes bra så skulle man även kunna se bilden på en Centrum alldeles utmärkt. På sitt sätt är det inte svårt att förstå att Gylling & Co, som tillverkade Centrum, tillhandahöll sina presumtiva köpare den här servicen. En tv var vid den här tiden ganska dyr i inköp.

För en tjänsteman inom den privata sektorn kunde den kosta litet drygt en halv månadslön, eller mer. Detta till trots växte marknaden snabbt – inför fotbolls-VM 1958 skedde något av en boom. I Sverige hade vi flera tillverkare som tävlade om köparnas gunst, och det var viktigt att övertyga med kvalitet.

RYMDINSPIRERADE NAMN
En titt i 1959 års produktkatalog från Centrum markerar också tydligt att detta var i rymdkapplöpningens tidevarv. Modellerna som var litet mer överkomliga i pris (mellan 1 095 och 1 545 kronor) hade namn som Rocket, Meteor eller Explorer.

Ur arkivet: café au lait

Den absoluta lyxmodellen, Kommendör 59 var en tv kombinerad med radiogrammofon, utrustad med skivväxlare, dubbel 3D-ljudkompressor och fjärrkontroll. Hade man inte råd med en sådan (2 795 kronor), kunde man ändå känna att man hängde med in i framtiden när familjen bänkade sig framför sin Atlas Rocket på annandag jul 1959 för att se första avsnittet av Bröderna Cartwright.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!