Nattsudd på Djurgården

Redan tidigare hade stockholmarna tagit sig ut till Djurgården för rekreation och sorglöst tids­fördriv. På 1930-talet serverade hov­konditorn J F Pohl konstfulla schweiziska bakelser på sitt konditori, och apotekaren Almström drog folk till sin salong för brunns­drickning. Flera byggnader kom till – och brann ner. De flesta var i trä och brand­säkerheten var dålig. Tidningarna beskrev ett vilt festliv med buller, skratt och saftig komik.

År 1868 stod så Djurgårdens nya pärla färdig för en helt ny dimension av folkliv: restaurangen, teatern, varieté­scenen Alhambra. Här skedde bland annat makabra mänskliga utställningar. Under kolonial­tiden var det ett statusfyllt folk­nöje att visa upp ”vildar” på zoo och på Alhambra kunde den punch­drickande publiken bland annat se aboriginer som sades vara kannibaler.

Läs också: Koppardalen – pelare från det första varuhuset

Träslottet var ritat av arkitekt Johan Erik Söderlund i morisk stil, inspirerad av det världs­berömda moriska försvars­komplexet med samma namn (betyder ”det röda fortet”) belägen på bergsryggen ovanför Granada i Andalusien. Festplatsen var en stor publiksuccé till och med 1923 då den brann ner. Detta förra sekel­skiftets Stureplan var beläget vid nuvarande huvud­entrén till Skansen, bredvid Cirkus.