Storstrejken i Kiruna

Den 11 december 1969 har nästan 5 000 gruvarbetare gått ut i vild strejk i LKAB:s gruvor. Den inleddes morgonen den 9 december när 35 arbetare i Svappavaara-gruvan lade ned arbetet. Dagen efter hade strejken spritt sig till gruvan i Kiruna och efter ytterligare en dag till gruvan i Malmberget.

Det fanns ett stort missnöje med både arbetsmiljö och löner hos gruvarbetarna. Bland annat hade LKAB infört ett tidsstudiesystem efter amerikanskt snitt, där varje moment tidsmättes och värderades. Systemet hette UMS, men kom hos arbetarna snart att kallas för Utan Mat Snart, eller Ultramodernt slaveri.

Strejken varade i 57 dagar och kantades av konflikter – mellan strejkande och arbetsgivare, mellan strejkande och fack och mellan de strejkande sinsemellan. Först den 4 februari återvände gruvarbetarna till sina arbetsplatser och förhandlingarna kunde inledas. Arbetsförhållandena förbättrades gradvis, och både ackordssystemet och UMS försvann.

Strejken i Malmfälten kom i förlängningen att få stor betydelse för förhållandena på den svenska arbetsmarknaden. En rad nya och moderniserade arbetsmarknadslagar infördes, till exempel lagen om anställningsskydd, medbestämmandelagen och arbetsmiljölagen.