Mobilisering i krigstid

Köp lösnummer av Företagshistoria i vår Bokbutik

Från och med nu finns det möjligheter att köpa lösnummer av tidskriften Företagshistoria exklusivt i Centrum för Näringslivshistorias bokbutik. 

Till Bokbutiken

LM Ericsson

Aliquam vitae justo accumsan sapien vestibulum rutrum ac a arcu. Curabitur sed massa et libero varius facilisis.LM Ericsson flyttade 1940 från Stockholms innerstad till Midsommarkransen i södra ytterstaden. För militären tillverkades dels telefonutrustning, larm och andra produkter som låg nära det traditionella sortimentet, dels ammunition, vapen och annat som var helt nytt.

I Midsommarkransen tillverkades bland annat bombfällningslådor samt centralinstrument för luftvärn och ubåtar. Hela vapentillverkningen rymdes inte i de nya lokalerna varför LM Ericsson även hyrde de gamla lokalerna på Tulegatan. Där inrättades en hemlig specialverkstad för i första hand kulsprutetillverkning.

LM Ericsson hade ett eget industrihemvärn som 1945 bestod av 243 man och fyra 8 mm kulsprutor. Dessutom fanns under kriget luftvärnsstyrkor med fyra pjäser placerade på fabrikens tak. Vid huvudingången fanns ett eldledningsvärn.

Luftvärnspjäserna skänktes av LM Ericsson och anskaffningen ombesörjdes av företagets vd Hans Th. Holm som genom sin bakgrund som vd på Bofors var väl förtrogen med denna typ av materiel.

AGA

AGA på Lidingö var en framgångsrik tillverkare av fyrar, vilket innebar att de sysslade med optik. Under andra världskriget utvecklade AGA sin optiska kompetens till att omfatta finoptik. Företaget utvecklade kikare, kikarsikten och avståndsmätare för militära ändamål.

Dessutom började AGA tillverka olika flyginstrument för navigering och svetsade vingkonstruktioner för stridsflygplan. En bombsäker underjordisk bergverkstad byggdes 1942.

Turbintillverkaren STAL

Turbintillverkaren STAL i Finspång hade rötter i kanontillverkaren Finspångs Styckebruk. För STAL innebar krigsåren en återknytning till sekellånga traditioner, eftersom man nu fick i uppdrag att tillverka eldrör till luftvärnskanoner, granathylsor och kanonlavetter. Företaget fick också tillverka delar till flygplan och gengasmotorer.

Många företag började producera gengasaggregat när bensinen blev hårt ransonerad. Ett exempel är Be-Ge i Oskarshamn, grundat av Bror Göthe Persson som 1934 köpte en liten bilverkstad. När produktionen av gengasaggregat upphörde efter kriget fann man 1946 en ny nisch i lastbilshytter, och man blev huvudleverantör till Scania-Vabis (nu Scania), som köpte fabriken 1966.

Otto Johansson

Otto Johansson tillverkade vedkapar för vedtillverkning till gengasbilar under kriget. De höga oljepriserna under 1970-talet ökade efterfrågan på vedkapar, varför Ottos barnbarn Lars-Göran Blank 1979 började tillverka Julakapen, en kombination av vedkap och vedklyv, på gården Jultorp utanför Skara. Detta är grunden till handelskedjan Jula.

KF

Till Kooperativa Förbundets glödlampsfabrik Luma i Stockholm kom den tysk-judiske flyktingen Hans Wolff 1937. Han hade varit med om att utveckla de första hårdmetallerna vid Osram i Berlin.

Nu fick han utveckla lampor med volframtråd vid Luma. Under kriget engagerades Luma av staten för att tillverka hårdmetallspetsar för ammunition.

Reymersholmsbolagets kopparverk

Kobolt blev en eftersökt råvara, som det under kriget på grund av hindren för sjöfarten var svårt att få tag på. Under krigsåren kunde dock Reymersholmsbolagets kopparverk i Oskarshamn leverera kobolt och koboltföreningar framför allt till stålindustrin, men även till färg- och fernissfabrikanterna.

Stadsgasverken

Stadsgasverken använde stenkol som råvara. Förutom stadsgas resulterade produktionen i en del biprodukter. Under andra världskriget utvecklades Stockholms stads gasverks biproduktsavdelning för att framställa substanser som inte kunde importeras. Gasverket kom bland annat att få stor betydelse för svensk läkemedelsindustri med produkter som fenol och pyridin.

Astra

Läkemedelsföretaget Astra i Södertälje hade före kriget förberett sig för avskurna importmöjligheter och kunde expandera verksamheten under krigsåren. Inte minst sulfapreparaten blev viktiga.

För säkerhets skull skickades en apotekare 1940 till Argentina, via Transsibiriska järnvägen. Han var försedd med dokument över alla tillverkningsmetoder, för den händelse att Sverige blev ockuperat, och en återstart på annat håll blev nödvändig.

Olle Westlund

År 1936 startade Olle Westlund ett litet företag i Hestra norr om Gislaved. Där tillverkades produkter i celluloid (genomskinlig plast), till exempel kartfodral.

Westlund var en skicklig konstruktör och 1941 ingick han kompanjonskap med grosshandlaren Simon Brick som sedan två år var Westlunds största kund. Under andra världskriget blev det stor efterfrågan på kartfodral till militären. Fodralen häftades ihop med kantband och häfttängerna importerades från Tyskland. Men 1942 bombskadades den tyska fabriken.

I stället fick man börja tillverka egen häftutrustning. Företaget upptäckte snabbt att de kunde tillverka häftapparater för försäljning. Produkterna fick snabbt genomslag på den svenska marknaden och när kriget var slut kunde Simon Brick få igång en omfattande export. Isaberg Rapid är i dag ett internationellt framgångsrikt företag inom häftutrustning.