Bankgirots historia

Hypoteks­inrättningar erbjöd jord­bruks­krediter och spar­banker tog hand om små­sparare, men ett modernare sam­hälle med penning­hus­hållning, industri­produktion och lång­väga handel krävde nya finansiella institutioner. Wallenberg hämtade inspiration från Skott­lands banker, specialiserade på affärs­krediter. Kapitalet skulle vara i rörelse och spararnas pengar bli resurs för industrin.

Wallenberg lämnade högre ränta mot längre bindnings­tid än den gängse och in­lånings­villkoren drog till sig stora belopp som omvandlades till krediter. 1863 invigde Wallen­berg ett nytt, komplett bank­palats på Lilla Nygatan 23. Han engagerade sig också i Skandinaviska Kredit­aktie­bolaget, Sveriges första bank­aktie­bolag med start i Göteborg 1864, på initiativ av en dansk affärs­man, C F Tietgen.

Nyheten var många delaktiga risk­tagare och målet att underlätta inter­nationella affärer. Svensk export bestod mest av spann­mål, trä och järn med England som största marknad. Men närings­friheten får nu industri och handel att expandera allt snabbare, hand i hand med en växande bank­näring.

Konkurrensen affärs­bankerna emellan blev tuff. Kredit­för­medling mellan företag, personer och organisationer är huvud­uppgiften sam­tidigt som betalnings­för­medling också väger tungt för kapital­för­sörjningen.

Läs också: Momsens historia

Postverket etablerar postgirot och bankerna befarar sjunkande underlag för sin kredit­givning. Redan 1929 presenteras ett förslag om bankgiro men först 1947 till­sätter Bank­föreningen en kommitté för samarbete kring girerings­frågan. 1950 klubbas ett girerings­för­farande och standardiserade special­checkar.

Men det går knackigt och snart behövs ett omtag. Rent kontors­tekniskt har tiden nu börjat bli mogen och 1955 inleder man tester och procedur­utveckling. Nya hål­korts­baserade system från bland annat IBM och LM Ericsson ut­värderas. Ett unikt bank­giro­nummer införs som sorterings­grund och girot kan användas för både utbetalnings- och in­betalnings­uppdrag. 1959 startar 14 banker Bank­giro­centralen med Curt G Ohlsson som vd.

Efter drygt hundra år med affärs­banker blir Bank­giro­centralen en bransch­gemensam sorterings- och aviserings­central för betalnings­uppdrag. Bank­giro­nummer för­trycks på fakturor och brev­papper och respektive bank bearbetar sina kunder till att anamma bank­girot.

Rutinerna är manuella och pappers­baserade, först 1965 kommer datoriseringen. Initialt tolkar Post­girot åtgärden som riktad mot dem. Dock arbetade man i stor utsträckning mot olika kund­kategorier. Från januari till oktober 1962 hanterade Bank­giro­centralen nära 6 miljoner uppdrag till ett samman­lagt belopp på ca 12 miljarder kronor.

Utvecklingen rusar på och 2012 förmedlade Bankgirot cirka 3,2 miljoner betalnings­transaktioner per bankdag till ett genom­snittligt belopp om cirka 35 miljarder. Under 2024 hanterade Bankgirot totalt 1 600 miljoner betalningar.

Läs också: Världens äldsta bank