Företagens roll i civilförsvaret

Företagen var en viktig del av civilförsvaret. Arkiven hos Centrum för Näringslivshistoria vittnar om hur de organiserades för att skydda civilbefolkningen i sitt närområde. Företag som hade 100 anställda eller mer hade verkskyddsplikt. De skulle upprätta detaljerade verkskyddsplaner med bland annat ritningar över lokalerna, inventarier, personalkapacitet och lagerhållning.

Genom Civilförsvarslagen som infördes 1944 samlades alla civilförsvarsorganisationer under en och samma myndighet, Kungl. Civilförsvarsstyrelsen (SFS 1944:636). Lagen som hade varit tidsbegränsad permanentades efter andra världskrigets slut, (SFS 663/1948).

Civilförsvarsplikt infördes för alla svenska medborgare från 16 till och med 65 års ålder. Civilförsvaret ställde stora krav på verksamhetsplanen som skulle förnyas varje år. Den ansvarige för verkskyddsplanen var i första hand fastighetens ägare.

De hade ansvar för att upprätta bland annat ordnings- och bevakningstjänst, säkerställa gas- och brandskydd och röjning av vägar. De hade också ansvar för att oskadliggöra icke exploderade bomber och dylikt. Inkvartering och utspisning av civilförsvarspliktiga ingick också samt omhändertagande och begravning av döda.

Företagets lokaler skulle vara redo för mobilisering med utrustning och skyddsrum. Allt detta skulle bekostas av företagen själva. Det var många regelverk för företagarna att rätta sig efter och Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, inrättade Industrins Försvarsbyrå för att vägleda företagen i verkskyddsrollen.

Verkskyddsplaner: ritningar som kunde rädda liv – och lager

Bryggeri Falken AB i Falkenberg skulle bidra med både lokaler och personal. Sverige delades in i lokala civilförsvarsområden under länsstyrelserna, som samordnade ortens företag och samhällsnyttiga institutioner och upprättade en organisationsplan.

Samhället skulle kunna ställa om till skarpt läge vid fientligt anfall. I oktober 1955 förordnade länsstyrelsen att Bryggeri Falken skulle upprätta en verkskyddsplan. De skulle, förutom att tillhandahålla lokaler och personal, redovisa sina inventarier och produktionskapacitet till den Ekonomiska försvarssektionen.

En inventering i april 1954 visar att de hade 95 000 liter maltdrycker, klass I och II och 43 000 liter mineralvatten och läsk. Deras lager skulle säkerställa tillgång till rent vatten om fienden skulle förorena dricksvattnet.

Kvinnor vid växeln, män vid brandslangen – könsroller i skarpt läge

Tillgången till el skulle bli bristfällig i Falkens fabrik i händelse av krig och en fortsatt produktion var därför inte möjlig. Företaget planerade tillsammans med den lokala civilförsvarsföreningen planerade hur lokaler och personal bäst kunde mobiliseras.

I Bryggeri Falkens arkiv finns det listor på hur personalen skulle fördelas. Lokalerna skulle bli en sambandscentral där personalen hade specifika roller. Vid bryggeriet hade den manliga personalen roller såsom ordonnanser, tillsyningsmän och brandvakter, den kvinnliga personalen hade uppgifter som samariter och växeltelefonister.

Statistikmaskiner och eau-de-vie

I AB Vin- och spritcentralens arkiv finns det en fullständig förteckning över företagets fordon för år 1939. De bilar som valdes ut för krigsmaktens behov fick ett mönstringsbesked med tid och plats för när fordonet skulle besiktigas.

Vin och spritcentralen skulle också ge marinen tillgång till bolagets statistikmaskiner för statistik i samband med sjöhandelsskydd. På önskemål av civilförsvarschefen vid länsstyrelsen på Gotland inrättades 1951 ett beredskapslager av spritdrycker på ön.

Länsstyrelsen ansåg att det var viktigt att samhället så långt som möjligt fungerade på samma sätt i krig som i fred, av samma anledning låg också ett beredskapslager med Tobaksbolagets produkter på ön.

Viktiga varor

Kvinnlig reservarbetskraft behövdes för att säkerställa en fortsatt produktion vid företag som hade en viktig roll i samhällsapparaten. Statens arbetsmarknadskommission gick 1942 ut med en uppmaning till bland annat Vin- och Spritcentralen att det var högst angeläget att de anskaffade ersättning för den manliga arbetskraften vid eventuell mobilisering.

Vin- och Spritcentralens filial i Göteborg säkerställde en fortsatt produktion genom att rekrytera de anställdas fruar som reservarbetskraft. En hemlig förbindelse visar att chefen för arméns intendenturförråd redan 1933 hade säkerställt att Vin- och spritcentralen skulle leverera 4 000 liter eau-de vie i händelse av mobilisering eller fara för krig.

Vin och sprit försökte på 1970-talet bli av med beredskapslagret på Gotland. Statens jordbruksnämnd och styrelsen för ekonomisk beredskap ansåg att lagret inte längre var nödvändigt. Länsstyrelsen på Gotland nekade benhårt, det var fortfarande värdefullt med ett beredskapslager på ön, även i fredstid.